Jag är mycket nöjd med att äntligen ha brutit igenom vallen av motstånd kring tvåändsstickningen. De här vantarna har sina skönhetsfläckar men jag har också lärt mig mycket av misstagen. Nu vet jag t.ex. hur jag ska tänka vid upplockning av maskor och vad som kan gå snett vid uppläggningen. Med mera.
Efter tvätt blev fingervantarna mjuka och lätta. Hur kan man bara sticka i nåt annat än ull? Det är ju tveklöst bästa materialet! Jag har inte stickat med z-tvinnat garn. Det här är ett alldeles ordinärt tvåtrådigt från Kampes, i den snyggaste röda färgen nr 231.
Jag har också stickat förhållandevis löst, för att vara tvåändsstickning, med "bara" 66 m på varvet. Mina tidigare försök har haft minst 72 m - ibland fler - för en vantuppläggning. Första försöket med den här beskrivningen blev också pyttesmått för att jag drog åt varje maska för kung och fosterland.
Är mycket peppad att sticka vidare i tekniken tvåändsstickning. När jag nu stickat mig igenom ett helt par vantar borde det rimligtvis kännas bättre att plocka fram de svenska beskrivningar och böcker jag har i hyllan. De som jag tidigare tyckt känts övermäktiga att använda som nybörjare. Men nu har jag lite referenser och erfarenhet att ta till när jag stickar vidare. Vill lära mig mer om de fina krusen! Det här var ju bara början, som sagt.
Min förkärlek till rött garn gör att även de här vantarna var svåra att avbilda i rätt färg. Jag försökte mig på lite enhandsfoto med mobilkamera och slöjdkombo på jobbet i går. Då blev den översta bilden bäst vad gäller färgen på vantarna.
