Kom plötsligt ihåg att jag ju glömt bort min grönturkosa Semele. Påbörjad för nästan ett år sedan. Den blev ännu en perfekt tågstickning när jag behövde hålla tankarna i styr inför en stundande begravning. Det blir skirt och fint med det här tunna ullsilkegarnet och ganska tunn sticka. Värt varenda vända med det buckliga diagrampappret (suck, när ska jag få tid att lära mig KnitCompanion?).