En till stickblogg

Att orka med sin stickning

En av mina favoriter bland de äldre tröjmönstren är Ár Trésins av Jóhanna Hjaltadóttir. Det publicerades i Istex häfte nr 18 och räknar man baklänges blir det rätt många år sedan. Designen skapades i samband med att FN utlyste Trädets År (men vilket år var det? hittar ingen info alls?!) 

Iallafall! Det jag tycker så mycket om med den här tröjan är det nästan grafiska mönstret som stickas med endast tre färger. Det jag tycker mindre om är att den stickas i superdupertjocka Alafoss Lopi. Detta baserat på tidigare upplevelser.

År 2006 stickade jag en tröja med tre trådar plötulopi ur Susanne Pagoldhs bok Stickat från Norden. Jonas hade den som ytterplagg varje vinter i 10 år.

År 2008 stickade jag Grein (Istex häfte nr 24) till en fågelskådande arbetskamrat som behövde "det varmaste som går att ha på sig". Och det får man ju med tre trådar plötulopi och stickor 6 mm. Man får också en rätt pampig stickning att handskas med.

Jag skriver i ett gammalt blogginlägg att "jag står och stickar vid köksbordet"! För att stickningen var för stor och tung och varm att ha i knät. Det är ju bylsigt att sticka en oktröja med så hejdundrande tjockt garn. På slutet har man ju hela tröjan att manövrera runt, runt, runt. Rena styrketräningen.

Men Léttlopi (eller dubbel plötulopi) på stickor 4-5 mm är en helt annan femma. Därför slog jag till på Léttlopi i tre snygga grå nyanser till en Ár Trésins - väl medveten om att det var fel garn. Tänkte att "det löser sig säkert med stickfasthet och lite omräkningar bara jag sätter igång". Plats för skratt.

Igår eftermiddag började jag räkna och provlappa och ha mig. Men tror ni jag hade tålamod att få till nåt vettigt? Så jag bestämde rätt omgående att jag inte orkade. Ja, jag är alltid lat och feg när det kommer till matematik. Det är min svagaste punkt.

Istället fick jag träff på beskrivningens masktäthet (13 m = 10 cm) när jag stickade med 1 tråd plötulopi + 1 tråd Léttlopi och stickor 7 mm. Jag levlade alltså upp léttlopin till tjocklopin.

Resultatet blev så klart gigantiska maskor med tjockt garn (som jag ju inte ville ha) men tack vare stickgrovleken också en inte så kompakt stickning (som jag ju ville ha). Kanske det här inte blir så stabbigt som mina tidigare upplevelser med tre trådar plötulopi. Kanske jag inte behöver stå och sticka med tröjan i en travers. Jag har i alla fall börjat sticka en ärm.

Bonus: när det blev en räkneoperation mindre så "orkade" jag faktiskt räkna om hur många fler maskor jag behöver till en tröja som passar mig. (Svar +10)

 

När man stickat några tröjor med plötulopi får man sådana här samlingar med smånystan och slattar av förgarn. Som är helt omöjliga att slänga då det är 1) prima ull och 2) brukbart även i snuttlängder. Ännu en bonus med detta projekt blir då att jag kan göra av med en hel del rester.

På oket ska jag prova att kombinera en ljusare grå av förgarnet ihop med det mörkgrå grundgarnet. Försöka "létta upp det" (förlåt) i förhoppningen att det svarta bladmönstret då framträder tydligare. Eller så blir det bara spräckligt och fult. Men det blir ett senare bekymmer.

Jag kanske inte ens kommer så långt som till oket. Jag kanske inte orkar med att sticka stora maskor på 7 mm. Det är ovant och känns otympligt.

Eller så är det också lite roligt också att sticka en ärm på en kväll.

 

PS. Mönstret till Ár Trésins finns också i den utmärkta samlingen Knitting with Icelandic Wool. Gissar att häfte 18 är svårlokaliserat idag.

 

 

 

FO Ljós

Årets enda stickade julklapp blev mössan Ljós av Ysolda. En alldeles lagom stickning som inte blev stressig trots att det var bara några dagar kvar till julafton. Och vilken föredömlig beskrivning på bara en sida! Dessutom i fem olika storlekar.

Jag stickade med en tråd Plötulopi och stickor 4 mm. Mössan blev lätt som ett moln och varm som en kamin. Trots mönsterstickning med tre (!) färger på samma varv här och där. Det klarades av genom två färger i kryss på vänstra pekfingret + en färg med kast i höger hand. Inte så tokigt faktiskt.

Jag njuter verkligen av att arbeta med det här "garnet". Vet att jag alltid tjatar om det men det är så sant. Minsta lilla snutt av tidigare rester kan användas när det är så lätt att skarva (spotta gnugga).

Gjorde ingen tofs och glömde helt bort att fota mottagaren i mössan på julafton. Eventuellt kan detta kompletteras längre fram.

 

Islandströjan Weatherman

Vi ska flytta. Allt garn och alla stickningar är magasinerade sedan en tid. Detta för att mäklaren hintade rätt tydligt om att rum fulla av garnlådor inte var den mest säljande stylingen inför försäljningen av vår lägenhet. 

Men en låda lyckades jag gömma kvar under sängen. Den med Veðurfræðingurinn, eller Weatherman som tröjan också heter. Tänkte att en islandströja skulle vara nervlugnande i ståhejet. Så det har blivit ett varv här och ett varv där. Ena ärmen blev till och med stickad två gånger för jag tappade bort min stickfasthet. Nu är jag snart klar med okets mönster och minskningar.

Mönstret är både vackert och lättstickat. Som vanligt är det underbart att arbeta med plöutlopin. Tröttnar aldrig på det.

Jo, det stämde alldeles bra det där med islandsull mot nervdaller. Den här stickningen har verkligen varit trösterik när det varit som värst med visningar, otaliga telefonsamtal och tillvaron känts som en pärs.

Men nu är den här etappen över. Vår lägenhet är såld och vi kan se fram emot att få flytta in på vårt nya ställe om ett par månader. Vi flyttar inte långt - tvärsöver gården bara - men till större. Garnerna kommer få det så bra i ett eget rum.

Nu ska jag ta en promenad bort till magasinet och rota fram fler stickningar. Hoppas jag hittar lådan med Mary Tudor så jag äntligen får sätta igång med den!

 

 

Startat på Weatherman

Varannan tisdag är det ju stickning med Avigmaskorna. Under hösten har vi haft som tema att sticka med isländska garner. Förra träffen var det faktiskt flera fina islandströjor med inte så många varv kvar.  Men jag blev sen i starten denna knöggliga höst. 

Har dock  storslagna planer på att sticka ursnygga Weatherman ändå. Det får blir vårens lopapeysa. Är superpeppad!

En ärm har jag hunnit med och har lagt upp till nästa. Nöjd att än en gång få handskas med plötulopi. Jag tror jag älskar det.

 

Kallt på kontoret

I morse visade termometern -6 så jag tänkte att det kunde vara premiär i skarpt läge för Rydraud.

Dock rann svetten redan innan jag kommit ombord på bussen. Sicken varm kofta! Stickad med bara en tråd plötulopi - den är supertunn! Väger som ett litet moln.

Väl framme på jobbet har den dock räddat min dag. Ventilationen fick spader och det har dragit kallt hela dagen. Känslan av att sitta i ett kylskåp. Brr! Men jag har varit varm som en glödande kamin.

Den fantastiska isländska ullen!

 

 

En modern islandströja

När Mary Jane Mucklestone var här i Stockholm förra hösten bar hon sin egendesignade Stopover. En modern islandströja i färg, form och utförande. Nättare och lättare, helt enkelt. Stickad med Létt-Lopi men med mycket grövre stickor än vad man brukar använda till garnet. Genialt!

Beskrivningen omfattar storlek XS - 5XL, bara en sån sak, och kan stickas i otaliga färgkombinationer. På Mary Janes blogg finns ett inlägg där hon komponerar olika färgförslag inför den Stopover-KAL som gått i vinter. Fint!

Det finns så mycket att gilla med den här tröjan. 

 

FO Fönn

Vi reste till Gotland för några helger sedan. Kallt, blåsigt och härligt vid havet! Perfekt att inviga den nya islandströjan Fönn.  Den är så himla fin med de olika stjärnbårderna. Sedan premiären har den till min stora glädje använts flitigt.

Garnet har legat på lut ett längre tag. Känns verkligen bra att ha stickat upp alla nystanen nu. Jag testade Dödergöks eminenta tips om att sticka okets mönster på 0,5 mm större stickor. Åh, det blev så bra! Slapp koncentrera mig på att "få till" mönsterstickningen, något som alltid brukar resultera i fel masktäthet ändå i slutändan. Nu var det bara att sticka på. 

I våras gjorde jag ett helt misslyckat försök att sticka den uppifrån och ner. Vände helt sonika okets diagram med mönster och minskningar upp å ner. Minskningar stickades som ökningar, ni fattar, men allt blev snabbt en katastrof med galopperande maskantal. Nästan otroligt många maskor efter ett tag. Jag måste ha haft otur när jag tänkte! Så allt repades upp och tröjan stickades sen den vanliga vägen.

Beskrivningen finns i ett gammalt Ístex-häfte, nr 25, och tröjan är designad av Védís Jónsdóttir.

 

 

 

Den varma isländska ullen

Det var 2007 som jag stickade kjolen Pífa av plötulopi. Mina gamla blogginlägg är daterade i mitten och slutet av maj. Var det en ovanligt kall vår det året? Eller hur kommer man på att sticka värsta ullkjolen  sent i maj?

Det var inte förrän i januari 2016 som jag faktiskt fick användning för kjolen. När temperaturen kryper ner mot -20 är detta utmärkta plagg nämligen hur varmt och präktigt som helst. "Bättre än en täckkjol", utropade någon på Instagram. Ja, verkligen! Snyggare, inte minst. Beskrivningen finns i ett gammalt Ístex-häfte, nr 26, men har också figurerat hos sticka.org.

 

Inför en helg i Mora i mitten av januari stickade jag Baa-ble Hat av diverse plötulopi-rester. Men den var faktiskt för varm när temperaturen bara låg runt -5. Dock fantastiskt rolig att sticka och jag förstår dem som stickat många Baa-ble Hattar på rad.

Jag också stickat bål och ärmar på finingen Fönn och är nu uppe vid det vackra stjärnmönstret på oket. De här nystanen Lett-lopi har legat till sig några år så det känns mycket bra att äntligen sticka upp dem. Testar tips från Dödergök om att sticka mönsterstickningen med halvt nummer grövre stickor. Himla bra tips!

 

FO Rydraud aka Rusty Cardigan

Det var ett tag sen som koftan Rusty/Rydraud i plötulopi blev klar. Men så här blev den dårå.

Sist den var på tapeten var det med vånda efter uppklippning med fladdriga framkanter som resultat. I en kommentar kom bra råd från Frida om att gå ner i storlek på virknålen rejält. Så det gjorde jag när jag virkade en extra rad fasta maskor enbart med dubbel merinosilke. Plus att jag hoppade över var 4:e maska för att ytterligare strama upp kanten. Funkade ganska bra. Får duga!

Planerna var tre knappar jämt fördelade överst i öppningen. Det blev nu istället fyra. Den fjärde lite panikartat ditslängd som en quick fix när jag upptäckte att jag haft sönder virkningen på ett ställe. Viftat med saxen? Vem vet vad som egentligen hände. Nu är det här en fyraknappars kofta iallafall.

På den här bilden syns garnerna jag stickat med; entrådig plötulopi + en tråd "spetsgarn" som förstärkning.

Sammantaget en rolig stickning! Jag älskar den isländska ullen och njuter alltid av att sticka med den. Jag gjorde ett par enkla modifieringar av mönstret genom att minska upp mot halsen i långsammare takt än beskrivningen anvisade samt lägga till några förkortade varv för att höja ringningen bak. Det är därför mönsterbården liksom halkat ner en bit. Ja, ja. Men det var antingen det eller för små ärmhål och knörvlig halsringning.

Här kan du läsa alla inlägg om stickningen av koftan Rydraud/Rusty Cardigan.

 

Sista rycket

Nu har jag fått tag på lite mer plötulopi och kan sticka klart Rydraud. Tusen tack, Hallfríður!

Det ska bli skönt att ta ett sista ryck och få den här koftan av stickorna. Detta WIP tar upp halva soffan och börjar kännas som en familjemedlem. Snart kommer den väl ha synpunkter på TV-serierna vi följer.