En till stickblogg: Craft Camp 2016

Hej igen! Funderar du kanske på att resa till nästa års Craft Camp? För det har utlovats ett till! Då kanske du vill veta lite mer.

Det här var alltså tredje året som Craft Camp arrangerades. Vi var cirka 40 deltagare från 13 olika länder. All undervisning hölls på engelska. Veckan vänder sig specifikt till utländska deltagare som är intresserade av estnisk folklig kultur och hantverk.

Arrangör är Viljandi Culture Academy och syftet med evenemanget är att "introduce Estonian handicraft by giving an overview of traditional handicraft techniques from Estonia and to learn the modern usage of those techniques".

Platsen för Craft Camp är det gamla godset Olustvere ett par mil utanför staden Viljandi. Området består av en stor huvudbyggnad, en vidsträckt park och många gamla bruksbyggnader. Fridfullt är bara förnamnet.

I anslutning till friden ligger Olustvere School of Service and Rural Economics vilket innebär flera moderna byggnader i ena hörnet av området. Alla deltagare inkvarterades helt sonika i elevhemmet som ligger på andra sidan av den vackra allén. Inte så charmigt men istället med andra fördelar. Jag återkommer till dem.

Här finns all information om program, priser och det praktiska kring veckan - på ett ställe råkar det stå 2015 men jag kan intyga att allt fortfarande stämde.

Jag kan dessutom plussa på med lite mer:

Själva orten Olustvere är ett litet samhälle. Förutom den stora parken och skolan ligger här ett område med flerbostadshus som dock lämnar mycket att önska vad gäller mysighet. Men där finns en affär som har det mesta man kan tänkas behöva som dryck, snacks, tvättmedel och annat man kanske glömt packa med sig.
Det fanns kylskåp på rummen! En av de brittiska deltagarna berättade om uppståndelsen när en hel hord utländska damer stormat in i affären strax efter frukost för att köpa vin att lägga på kylning till kvällens samkväm - och såklart blivit nekade för att det var för tidigt på dan.
Det bästa var ändå nätverksuttagen som fanns i varje rum. Så tar man med sig sin dator ska man också packa ner en nätverkssladd. Vi slet faktiskt med oss hela routern hemifrån och pluggade in - fungerade hur bra som helst. Så slapp vi hänga nere i foajén som annars var det enda stället man kunde få kontakt med skolans svaga wifi.
Ja, vi åkte båda två. Det gick alldeles utmärkt att ta med sig en icke-slöjdande kompanjon som bor och äter men inte är med på några workshops. Om hen inte bara vill promenera, läsa och vila om dagarna så går det lokaltåg från Olustvere mellan Tallinn-Viljandi. Och från Viljandi går bussar till t.ex. Tartu.
Ett annat lyckokast vad gäller packningen var det myggnät som jag köpte innan vi åkte. Ett sånt där som sätts upp med självhäftande kardborrband på fönsterkarmen. Det fanns gott om mygg och ont om luftkonditionering så det där billiga myggnätet räddade verkligen nattsömnen.

Här hittade jag en film om Craft Camp som spelades in förra året i syfte att marknadsföra årets event. Man ser en hel del av området och byggnaderna.

Om jag har möjlighet vill jag gärna åka tillbaka nästa år. Gissar att bästa sättet att få info om nästa evenemang är att följa Viljandi Culture Academy på FB. Hittade också en grupp på Ravelry som var mycket hjälpsam med info - t.ex. om skolans wifi.

Ja, om du har orkat läsa ända hit vet du nu allt om Craft Camp! Men tycker du att jag har glömt berätta något eller om du har någon fundering - kommentera gärna!

Men hej! Ni är många som hört av sig och undrat hur jag hade det på årets Craft Camp i Estland. Jodå, helt prima! Jag är mycket glad att jag äntligen kom iväg. I år genomfördes arrangemanget den 9-15 juli.

Jag ska berätta om allt men tänkte ändå börja med det viktigaste; kurserna! Så tar jag resten sen, det praktiska och allt runt om kring, i nästa inlägg. OK?

Craft Camp, alltså. Det man erbjuds som slöjdsugen deltagare är helt enkelt en fullkomligt späckad vecka med workshops i estniska hantverk. Det man kunde välja bland i år var bl.a. silversmide, broderi, trä, horn, metall, glas, stickning, virkning, bandvävning. Med mera! Alla lärare är knutna till Viljandi Culture Academy som hör till universitetet i Tartu. De är mycket skickliga och kunniga inom sina respektive områden. Man väljer fyra workshopar som man ägnar sig åt en dag vardera. En dag är det utflykt med buss och guide.

Något jag tyckte var extra härligt med kurserna var att allt material ingick, man behövde inte ens släpa med egna stickor, allt var bara serverat när man kom till klassrummet.

Men vad gick jag då för kurser? Här kommer några bilder från min vecka.

Dag 1 - söndag 10 juli

Första dagen ägnade jag mig åt att knyta stiliga snoddar i en gammal teknik som kallas Seto bottle-neck. Det var inte så svårt men lite pilligt att komma igång. Åtta garntåtar knyts i ett mönster runt en kraftig lintråd med hjälp av en lång strumpsticka som står i en flaska. Resultatet blir starka och, om man vill färgstarka, snoddar som traditionellt använts som bälten. Användningsområdena i dag är många, inte minst om man stickar och behöver en snygg snodd som pricken över i. Vi var bara åtta elever under ledning av de inspirerande lärarna Mari Pukk och Helve Maripuu. Lite oväntat tyckte jag det här var så roligt att jag köpte med mig en bok om snoddar och flätade band.

Dag 2 - måndag 11 juli

Andra dagen var det dags för stickning; Wristlets in Muhu style med den alltid lika förtjusande Kristi Jõeste, drottningen av långsam och krånglig stickning. Det var smått och tålamodsprövande på stickor 1,5 mm. Men det är roligt att lyssna på Kristi när hon berättar om estniska vantar och de traditionella teknikerna. Hon sa själv att hon nu tappat räkningen på hur många vantar hon stickat, men det är hundratals par. I klassrummet låg fantastiska vantar i långa rader.

Så här långt hann jag under en hel dags koncentrerad stickning. Buckligt och knöggligt men jag är rätt nöjd ändå. Framförallt att jag hann så här långt på bara en dag. Det mönsterstickade partiet omges av olika ränder som stickas med två trådändar. Jisses vilken tid det tar. Men så värt! Bara att trycka på Gilla-knappen!

Dag 3 - tisdag 12 juli

Tredje dagen var det utflykt hela dan. Jag tror att de flesta valde att åka ner till Setomaa vid landets sydöstra gräns mot Ryssland. Men jag valde att åka till Pärnu eftersom jag redan varit i Seto på resan med Nancy Bush för några år sedan. Visserligen hade jag också varit i Pärnu förut, men då var det lika varmt som på julafton så sommarstaden levde inte riktigt upp till sitt goda rykte. I år var det dock som vanligt; varmt, soligt och mycket folk. Vi fick en visning på stadens museum och kunde sedan ägna resten av dagen åt att på egen hand vimla runt i butiker och bland sommargäster.

I Pärnu finns mycket hantverk, linnekläder, garner och tyger att frestas av. En riktigt bra bokhandel också såklart. Jag kunde inte hålla mig utan köpte mer av samma garn som jag stickade min Mysteriemössa med i vintras.

Vill du läsa om min min två veckors Textile Tour of Estonia med Nancy Bush 2014 hittar du alla inlägg om den resan här.

Dag 4 - onsdag 13 juli

Fjärde dagen var det stickning på mitt schema igen; Saarema and Runö sweater and jacket knitting techniques med den fantastiska Riina Tomberg. Jag har tidigare haft glädjen att gå kurser för henne och hon är verkligen en av de bästa, nej, den bästa!, lärare jag haft. Det hon inte vet om estnisk stickning är troligtvis inte värt att veta. Dessutom så himla trevlig, tålmodig och uppmuntrande när hon undervisar. Till den här kursen hade hon satt samman flera olika detaljer från traditionella tröjor till två varianter på muddar.

De pilligaste momenten här var det som kallas nöör och vits, de där snoddarna och maskorna som ligger horisontellt över stickningen. Jag visar inte andra sidan där jag lyckats byta riktning på en av de två nöör-snoddarna mitt på. Hrmm. Man måste öva jättemycket för att få till de här detaljerna jämnt och fint. Men ack så roligt! Även här stickade vi på 1,5 mm och en av deltagarna lyckades köra en av stickorna genom sin egen arm, men det kan jag inte berätta om för då svimmar jag igen.

Dag 5 - torsdag 14 juli

Femte dagen fick jag gå för Riina igen på hennes kurs Saarema and Kihnu knitting bags. Här fick vi sy traditionella stickväskor i lappteknik. Att sy på maskin var något jag inte gjort på flera år så det var lite pirrigt. Riina dukade fram de vackraste tygpaket man kunde tänka sig från sina egna samlingar där hon skickligt kombinerat färger och mönster. Vi deltagare hade också ombetts att ta med egna lappar som vi kunde byta mellan varandra. Som det plockades med tyger, klipptes och syddes hela dagen! Så roligt!

Jag fick till två väskor. En sober och snygg av Riinas välkomponerade tyger och en helt crazy - och mer traditionell - av egna + tillbytta lappar. Enligt gammalt så har de här väskorna gjorts enligt principen "man tager vad man haver". Sa jag att det var roligt? Jag experimenterade med hur lång snodd jag ville ha och resultatet är nog något som ligger mitt emellan det jag åstadkom.

Dag 6 - fredag 15 juli

Sista dagen var det dags att visa upp vad vi gjort under veckan. Alla deltagare dukade upp till en enkel utställning i samlingslokalen. Så mycket fint att kolla in! Många hade jobbat flitigt på kvällarna och hade färdiga alster att visa upp.

Sen var det dags att börja ta sig ut ur den här lyckliga bubblan av skapande dagarna i ända. Det var extra svårt att höra om attentatet i Nice kvällen innan. Vi deltagare kom från Sverige, Norge, Finland, Island, Tyskland, Holland, Österrike, USA, Australien och säkert ytterligare några länder jag nu glömt. Någon sa så klokt att det kändes extra viktigt att vi den här veckan hade umgåtts över gränser, lärt känna varandra och delat ett gemensamt intresse.

Och vid den avslutande ceremonin fick vi våra kursintyg. Så nu har jag hela två estniska universitetspoäng i typ stickning! Fortsätter jag så här har jag ju en master innan jag fyller 200 år.