Så här ser avigsidan på Mary Tudor ut. På det nedersta blå partiet har jag snott flotteringarna som vanligt. Från och med det lila-röda och uppåt har jag använt metoden som beskrivs i Fiskartröjor.
Det må se slafsigt och hafsigt ut men det funkar! Bra flyt i stickandet - vilket man ju vill ha - blir det när jag inte behöver stanna upp och fästa/sno tråden ideligen.
UPPDATERING: Vanligtvis använder jag KRYSSET när jag tvåfärgsstickar. Det ger också flyt - om man gillar det sättet att hålla trådarna och sticka dem i det läget. Men det är alltid bra att kunna hantera flotteringar på flera sätt. Gissar att det finns lika många sätt att göra det som det finns stickande.
Manövern att "plocka upp och fästa flotteringen på nästa varv när jag stickar en maska", tekniken jag använder nu, är iallafall mycket mindre störande för stickrytmen än att få till snoendet - genom KRYSSET eller genom att pausa stickningen och faktiskt SNO trådarna om varandra.
Tycker också att rätsidan sker helt OK ut. I skarpt vinterdagsljus ser dock färgerna inte kloka ut. Men så här långt har jag kommit på koftans kropp. Det första lilla nystanet med den läbbiga färgen Pistachio är nästan slut. Gissar att jag ska förbi en till blå bård innan jag måste bestämma hur det ska bli med ärmarna.
Så bra att det fungerar! Skall prova när jag tar mig i kragen och plockar upp Katherine
Posted by: Elisabeth Eklund | 17 februari 2018 at 15:48