Jaha. Strax dags för ett nytt år igen. Hur kunde det här året gå så snabbt? Det här året som stickningen fått stå tillbaka mer än någonsin tidigare. För att jag behövt tid och ork till andra åtaganden i stickspåren och -snåren. Ett år som varit både roligt och tungt, intensivt och utvecklande.
Största, och mest överskuggande, händelsen var vår flytt till ny lägenhet. Jag lärde mig så mycket om mig själv det halvår som det tog innan allt var "på plats". Och allt var inte vackert.
Det är inte långt kvar till Nördic Knitting går in på sitt tredje år - kan man ens fatta det?! Under 2017 har vi publicerat 24 avsnitt och vår lista med uppslag till nya avsnitt fylls fortfarande på. Ett av mina favoritavsnitt från i år var när vi träffade Gunnel Melchers och alla hennes shetlandsgarner.
Året har också inneburit det stora nöjet att fortsatt få vara stickfröken. Dels på egen hand, vanligtvis då på hemmaplan hos Litet Nystan, men mest på resande fot som andra halvan av Nördic Knitting. Så fina helger och trevliga arrangemang vi varit inbjudna till! Sätergläntans stickvecka före midsommar kommer vi nog aldrig att glömma. Det är så berikande och, framför allt, roligt att träffa så många duktiga och intressanta människor med samma intresse som man själv har. Tack för alla fantastiska möten, alla skratt!
Det blev inga nya spännande resmål i år, bara gamla favoriter i repris. Berlin, alltid så härligt och så hemma. Där laddar jag mina batterier allra bäst. Craft Camp i Estland. Bästa stickningen, bästa lärarna! Shetland. Jag är fortfarande så förundrad, förälskad och förförd - när kommer vår första kris?
Förutom allt detta - fina vänner. Tack!
Nä, det blev verkligen inte mycket att redovisa vad gäller stickat i år. Men jag får vara nöjd ändå. Det som blev blev bra! De två mysteriemössorna. Ännu en Exploration station - som jag älskar. Lopapeysan Weatherman, troligtvis den vackraste tröja jag stickat. Västen Machrihanish som äntligen maskades av, men är såklart inte blockad ännu. Jag tog mig i kragen och startade Mary Tudor-koftan.
Så gott slut nu, 2017! Tack. Det var säkert nån mening med allt ändå.
Inför 2018 önskar jag mer tid. Till barnbarnen. Till att läsa fler böcker. Till bättre poddavsnitt. Till balkonghäng. Till stordåd.
När det gäller stickningen önskar jag mig mer sticklust och jämna maskor på stickorna. Jag har ju ett fantastiskt kit som jag vill sätta stickorna i. Resan till Shetland i september är bokad.
Jamen då kör vi väl ett år till! Hej!
God fortsättning på det nya året!
Håller tummarna för att dina önskningar slår in:)
Som nöjd poddlyssnare hoppas jag, och ser fram emot nya intressanta och spännande podavsnitt:)
Posted by: Heidi | 01 januari 2018 at 08:11