En till stickblogg

Stick Opp-vantarna, första tvagningen

Det stickades vantar enligt eminent beskrivning på lokalföreningsträffen i Malmö härförleden. Riktigt pampiga exemplar som ska finna sin form genom filtning i tvättmaskin. Mina grundvantar blev obeslutsamt randiga.

Efter en första sextiograderstur ser Stick Opp-vantarna ut så här. Det artar sig! Men fortfarande är dom lite stora.

Jag har filtat så lite i mina dar och heller inte varit speciellt framgångsrik vid de lätt räknade tillfällena. Har därför inte ens minsta lilla hum om vad jag bör göra nu. Reprisera sextiograders rakt av eller växla ner till nåt åt förtiogradershållet?

Små glädjeämnen

Än en gång befinner jag mig i en förvirrad tillvaro. Trevar mig tappert framåt med stickningen som min enda vän. Små saker (som att mitt mejlprogram har kraschat t.ex.) blir precis lika stora och jobbiga som en del mycket större och värre. Stickar, funderar och jäktar runt som en rutten kanin. Men några punkter under rubriken Räkna De Lyckliga Stunderna Blott kan jag väl ändå klämma fram:

Min japanska stickbok har äntligen landat å hallgolvet; New Style of Heirloom Knitting av Toshiyuki Shimada och den är precis vad det låter som. Tröjor, sjalar, mössor och koftor med stor del av igenkännandets glädje. Slutresultatet blir här superperfekta konstruktioner med detaljrikedom ned i minsta resårkant. Har ännu inte bestämt mig för vad jag tycker. Är hittills mest bara fascinerad.

Mönstret till halvvantarna är klart. Opalgarnet var ett impulsivt och improviserat val av material till dem. Hade jag tänkt lite (va? jag?!) skulle jag nog direkt ha gått in för något riktigt mjukt och gosigt; alpacka eller en kashmirblandning. Men nu är det som det är. Ganska nöjd ändå. Überpedagogisk beskrivning finns nu här (pdf).

Är snart inne på de sista darrande varven på min Lovely Lacy Shawl nummer 2. En trevlig mejlkonversation i veckan (vinkar till Anna) fick mig att verkligen sätta fart. Det är ju faktiskt så att jag orättvist har dissat denna beskrivning i mina tidigare inlägg. Gör härmed avbön officiellt kring allt vad gäller att alla hopstickningar i beskrivningen skulle vara felvända, så är det inte. Men det är faktiskt ingen skillnad på lutningen av de dubbla hopstickningarna - det alltså dessa jag "vänder åt rätt håll" i den här versionen. Och det blir så snyggt!

Ny t-banestickning är ett till par Hedera, denna gång helt enligt beskrivningen. Sockorna blir krispigt vita och spänstiga i Rowan 4-ply soft (färg Nippy).

Längtar till sommaren och, framför allt, att få vara ledig. Logga ur, stänga av och åka bort. Förra sommarens lilla utflykt avslutades med fantastiska dagar i lånat hus på Österlen. Cykla vid havet, lata dagar i underbar trädgård, jordgubbar direkt från landet, kvalitetstid med katter, bokläsning, njutningsfull stickning... Ge mig, ge mig!

Linus och Findus hade verkligen fräcka idéer om hur man tillbringade tiden mellan dagens måltider.

Vantarna

Fair Isle-vantarna efter Johannas beskrivning från Temaveckan är klara. Två knöggliga vantar, men jag är glad ändå.

Det var en ovanligt lång och slingrig väg fram till detta par. Där upptäckten att jag stickat två högervantar endast var den minst pinsamma incidenten. (Nej, fråga inte!)

För alla er andra, som inte har huvudena under armarna medan ni stickar, är det här enbart trevlig och rolig stickning. Har ni inte stickat fingervantar förut är detta absolut Mönstret att börja med.

Buckliga vantar

Stickar Johannas Fair Isle-vantar från stickkryssningen. 

Men min version är både bucklig och skojfriskt restgarnsfärgsatt. Behöver verkligen öva upp handlaget för tvåfärgsstickning igen efter all tunn spets jag ägnat så mycket tid åt.

Det här är roligt. Rejält och roligt!

Under tiden

På en annan plats i staden. Mattias trimmar in sina vantar på balkongen.

"Det var en mörk och stormig natt."

Vänstervante klar

Kära Mattias, din halvhjärtade födelsedagspresent i form av en högervante förra söndagen har nu äntligen uppgraderats med en tillhörande vänstervante. Tro nu inte att jag smygstickat på annat under veckan - tvärtom! Det bidde inte mer sticktid helt enkelt. Men nu då så kommer den utlovade vanten med posten. Grattis igen. Grattis hela tiden.

Vantar!?

Kors i alla tak! Jag lyckades faktiskt åstadkomma något som INTE blev en sjal.

Ur påsen med OFG de blandade en- och tvåtrådiga ullgarner av okänt ursprung som jag fått rotades det fram tvåtrådigt ullgarn i en nästan plommonlila färg och så blev det ett par tumvantar. Beskrivningen är ett prima grundmönster som Stina gjort. Inom kort kommer det att finnas tillgängligt hos Avigmaskan.

Jag har dock inte gett upp drömmen om ett par estniska vantar med min mormors mönster. Får se om jag tar ny fart när jag lyckats stava mig igenom det lilla häftet Mulgi Kindad som jag fick i födelsedagspresent häromdan.

Fel från början

Det här är en provstickning av ett mönster min estnisk-svenska mormor ofta använde när hon stickade vantar. Jag har testat med svart Rauma Finull och vitt OFG (Okända Fådda Garner).

Det hade kanske t.o.m. kunnat bli ett par vantar om jag bara inte envisats med att infoga urusla flätor och ett för smalt, rött mönster nederst. Uäck! Där fick man för att man försökte komma ur sjal- och sockträsket.

Vanalinn Gloves

I förmiddags skulle jag äntligen få en assistent till fotograferingen av mina nystickade fingervantar. (Det gäller ju att tajma in dagsljuset så här års.)
Ett testkort fyrades av - sen tog batterierna slut. Och när kameran slutligen fick lite nytändning så är det nu becksvart ute. Tji vantfotosession idag. Förhoppningsvis kommer en bättre bild i fotoalbumet. Eventuellt. Tills vidare får nöja er med detta taffel.

Det framgår verkligen inte av bilden hur välsittande och bekväma vantarna faktiskt är. Och mönstret så välskrivet! Sann stickglädje finner ni på sidan 126 i A Gathering of Lace. Nancy Bush ligger skyhögt på min tio-i-topp.

Strumpstickor

Längst till vänster ses min senaste Opalsocka där alla maskorna är Fördelade På Fyra Stickor. Det är sammanlagt 60 m så det blir 15 m per sticka. Och så stickar man runt, runt, runt. Precis likadant gör man med vantar. Här syns också min version av Vanalinn Gloves, fingervantar i design av Nancy Bush från boken A Gathering of Lace. Hemligheten består alltså av fem st Strumpstickor; fyra har man maskorna på och en stickar man med. Jämför också Rundstickor och Jumperstickor. Hoppas detta var till någon hjälp, S.