En till stickblogg

Callisto är finaste vantarna

Har i dagarna fått klart ett Wollmeise-projekt. Och nej, jag behövde inte titta igenom alla sidorna med beskrivningstips som jag tidigare laddade upp för. Tämligen omgående fastnade jag för de fantastiska fingervantarna Callisto av Åsa Tricosa. Som var njutningsfull stickning hela vägen! Både beskrivning och garn passade verkligen ihop. Dessutom massor av vridna maskor som poppar lite extra fint bredvid de aviga - love, love, love!

Stickning när den är som bäst; inte allt för svårt att åstadkomma men med fantastiskt resultat.

Färgerna jag plockade ur Wollmeise-stashen blev en turkos (som jag tidigare nystat upp och slarvat bort banderollen så jag tror färgen heter Aquarius) och den röda som heter Wilder Mohn.

Som alltid är det svårt att pricka in färgerna exakt på bild. Jag har försökt flera dagar med hjälp av tappra medmänniskor som råkat komma i min väg. Till exempel på kvällens träff med de trevliga stickerskorna på Avigmaskan. Här blev bildens färg för ljus och grå:

Ja, det var svårt med fotandet. Men oerhört rolig stickning! Jag rekommenderar verkligen den här beskrivningen å det allra varmaste.

Latvian Fingerless Mitts

På omslaget till senaste Knitting Traditions  finns ett par såå vackra halvvantar. Det är vantar med liksom extra allt. Tidningen är inte ny, den kom i vintras, men det är inte förrän nu jag kommit mig för att beställa den. Vilken tur att det numera finns digitala versioner av tidningar som säljer slut. Och så behöver man inte sitta vid brevlådan och vänta. Betala, pling, en länk - det tar sekunder! Passar särskilt utmärkt för stickare som kan vara lite otåliga av sig. 

Iallafall! När jag läser och luftstickar från vantbeskrivningen tar jag mig igenom mönster med tre färger per varv, picoter och hålmönster och flätor. Visst får man lite hög puls och blir supersticksugen? 

Vilken tur att jag jobbar bara ett stenskott från Litet Nystan. Och vilken tur att där finns så många vackra färger av tvåtrådigt ullgarn. Passande alldeles utmärkt för lettiska vanttraditionsvibbar.

Nu tar jag mig faktiskt tid i helgen för att sticka och lägger andra saker åt sidan istället. Så blir jag en lugnare och gladare människa. Med tjusiga vantar dessutom.

  

 

Lägg vantarna på Ransberg

 
Nu har jag varit på Ransbergs herrgård för en helg i vantens tecken. På programmet stod kurser och föredrag. Eftersom jag anlände så sent på fredag kväll missade jag tyvärr Kaisa Kønsbergs förevisning av sina stickade alster. Istället fick jag vara med om en storslagen vantafton på lördagen. Carina Olsson hade med sig det stora lasset för att visa och berätta. När vi inte satt och gapade så skrattade vi mest. Helt fantastiskt.

 
Mina kurser tog avstamp i gamla estniska mönster och detaljer på vantar. Deltagarna stickade snällt beskrivningen jag jobbat fram till stämman. Här syns t.ex. Anettes halvvante med mönster i stiligt svart, rött och grått. Dessutom ingick också en liten avdelning med några av mina kära älskade sticktips bl.a.  stickade maskstygn och centrerade hoptagningar.

Det är alltid lika härligt att få träffa stickare som befinner sig på samma nördnivå som man själv gör. Hängivna människor som inte tycker det är det minsta konstigt att ägna en halv dag åt att få till en liten mönsterdetalj på en vante. Jag känner mig inte lika ensam då.

Stort tack för att jag fick vara med om Stickstämman i Värmland 2011!

Slutligen

 
Nu har jag stickat och reviderat kurshalvvanten hela helgen. Och till sist tror jag att beskrivningen funkar. Borta är de färgade kanterna överst på både vante och tummar - vilket jag tycker ser mycket bättre ut (och innebär färre trådar att fästa). Själva vantarna är också kortare så den boxiga formen fick något lite bättre proportioner. 

Jag har stickat och ritat och skrivit om hela rasket minst tre gånger de senaste dagarna. Och det var sjukt kul hela tiden!

Stackars Maja

  
Stackars uppdaterade Maja har haft det tufft i värmen de senaste dagarna med mycken upprepning och omstickning innan mönstret kändes klart. (Isch, så tufsigt och taffligt det ser ut jämfört med förra WIP-bilden här nedan.) Iallafall! Jag ska lägga upp till vänstervanten och sticka den i lugnare ro och med varsammare händer innan kursstarten. Då kan det ju bli den som får åka med till Värmland och den misshandlade högern som får stanna hemma. Stackars, som sagt.

Under tiden jag trixat med den här beskrivningen fick jag över minst tre vantmönster (helvantar, ej mer halvor nu!) i olika stadier av skisser och diagram. Jag kom lite loss faktiskt! Så nu slipper kanske Sticksalongen lyss till mina kreativa våndor när höstens träffar startar. 

Stickstämman i Värmland

 
Mina sista skälvande semesterdagar tillbringas i stilla frid ute på Gällstaö. Jag stickar, skriver och funderar på det jag ska tuta i mina kursdeltagare på Ransbergs herrgård om några veckor blott. Jag har tagit fasta på en halvvante jag gjorde för några år sedan och utvecklar den med lite mer pynt. Kursdeltagarna ska få sticka både vikkel och roositud under tiden vi pratar och går igenom diverse små sticktips.

Vad jag har förstått finns det fortfarande platser kvar till Stickstämman i Värmland.

Almeara Gloves

Jag stickar flätor med dubbelt garn på stickor 4,5 mm. Det ska bli ett par fingervantar, tro det eller ej. Mönstret till Almeara Gloves fanns i ett vinternummer av Vogue Knitting för några år sedan.

Garnet är en tråd Rowan Felted Tweed och en tråd handfärgat entrådigt vävgarn.

Lady Sunshine

Så är det äntligen färdigstickat med de här fingervantarna. Jag förkortade mudden med två rapporter vilket blev mycket bra. Det här är mitt andra par fingervantar jag stickar från Laris Design. Något jag varmt kan rekommendera när man vill sätta stickorna i något lite extra joxigt.

Titta, fingrar!

Efter lång tid infann sig faktiskt en stunds inspiration att börja sticka tråkfingrar på Lady Sunshine. Hinner nog också högervantens fingrar ikväll. Så får vi se hur jag ska väga/mäta/chansa för att få nystanet att räcka till två skaft också. Garnet Celestial Merino är fortfarande ljuvligt, jag tror jag älskar det.

Stulpen

 Grå halvvantar med tumkil och flätkringla.

 Anleitungen som jag stickat efter publicerades redan 2008 på bloggen Woll Normal. 

Strumpstickor 3 mm och ett nystan Nordic Life från Lienes Design. Exakt ett nystan gick åt; 50 gram/180 meter.

Man ser det absolut inte på min taffliga bild, men Twisted German Cast On fungerade extra fint just till ribbstickningen. Ni får tro mig på mitt ord.