På semesterns första dag besökte jag Zorns Textilkammare i Mora för första gången på flera år. I den ordinarie samlingen av "allmogetextilier" kan man bl.a. kolla in lite stickat.
Häpet har jag där idag glott på tvåändstickade fingervantar. I bomull.
Jag är fortfarande rätt tyst och ödmjuk.
Årets DVD kan mycket väl redan vara här; Lär dig tvåändsstickning med Carin Appelqvist.
Se ett avsnitt ur filmen på Carins hemsida.
Trots att jag är bördig från tvåändsstickningens absoluta centrum har jag alltid lyckats undvika att ta tag i tekniken. Kanske har det varit alldeles för uppenbart vad jag "borde" lära mig och bli bra på. Under årens lopp har jag dock till och från nosat, testat och iaf fått lite känsla för de basala handgreppen. Men gjort något? Nä, inte om man räknar ett helt gäng tillsnurrade och illa tilltygade startförsök.
För några år sedan hade jag förmånen att gå en helgkurs för mästarinnan Carin Appelqvist. I hennes pedagogiska upplägg ingick att sticka en provkarta av flätor, krokvarv och krus på en mobilvante. Istället för att blocka om min Mysteriestola igår kväll fiskade jag (surt) upp denna solkiga halvmesyr från längst ner i min skämmigaste stickkorg för att sticka den klar. Och se:
Det är knöligt, det är ojämnt, det är taffligt på alla de sätt och vis. Man kan verkligen inte förstå alla timmar som faktiskt ligger bakom det här korviga alstret. MEN det tvåändsstickat och det är KLART! Ta-daa.
Givetvis har jag inte stickat alla mönster Carin hade radat upp i sin beskrivning. Men jag är stolt och glad ändå. Dessutom var det roligt. Faktiskt.
Så här fint kan tvåändsstickat se ut när någon som KAN (= Mamma!) lite lätt leker ihop ett par barnsockor med restgarner. Min ömma moder tvåändsstickar alltid sockor och vantar. Det finns liksom inget annat sätt. Så ni kan ju tänka er vad som hände när jag skickade henne ett Opalnystan. Hon meddelade förbryllat att hennes sockor faktiskt inte fick några fina ränder och förstod inte alls det fantastiska med detta garn.
|
|
|
|
