En till stickblogg

Hej, tvåändsstickning!

Jag och tvåändsstickning är en lång historia. Den har liksom bara stått och stampat ute i kulisserna och aldrig fått göra entré på riktigt. Visst har jag provat och gått kurser. Visst vet jag hur det går till. Men jag har ju en mamma som är en fantastisk tvåändsstickerska. Hon förser fortfarande sina telningar (numera 50 och 48) med både vantar och sockor av högsta klass. Så jag har aldrig "behövt" lära mig. Plus att det kan vara knepigt att ta regi av sin ömma moder. (För snart 30 år sedan tapetserade vi ett rum i min första egna lägenhet tillsammans. Vissa familjemedlemmar faller fortfarande i gråt vid det minnet.)

Nå! Under Dala-Floda helgen var ju tvåändsstickning ett av huvudnumren. Jag gick fullkomligt loss på den här typen av halvvantar med både mönsterstickning och broderier. Under tålmodig och vänlig ledning av stickfröken började jag sålunda att lägga upp med friskt mod. Jag ägnde alldeles för många timmar bara åt att försöka få vettiga maskor i rätt ordning på stickorna. Att sen sticka avigt med två färger saktade ner det hela ytterligare. Jag insåg vidden av min begränsning och okunskap. Här var det bara att sikta in sig på en vantmodell som heter något med Grund eller Bas. Och öva, öva, öva!

 
Sagt och gjort. Bok, garn och stickor införskaffades på plats. 72 maskor till Karins grundvante och så basic tvåänds med två färger. Och jadå, jag har stickat flera varv. Minst tolv. Under föregående helgs Sticksalong slog jag till med minst tre i rad. Jadå. Så nu känner jag att jag riktigt är på gång.

Vinkar till Karin som undrade så vänligt hur det gått!

Extra allt

Jag har tillbringat en långhelg på Dala-Floda värdshus tillägnad tvåändsstickningen "både praktiskt och kulturhistoriskt". Vilken lycka! Särskilt som vi alla dagar fick ha Karin Kahnlund och traktens stolthet Anna-Karin Jobs Arnberg som lärare och inspiratörer. Det var också Anna-Karin som arrangerat helgen som bjöd på ett smått fantastiskt program.

"Under några dagar får du möjlighet att fördjupa dig i tvåändsstickningen från Floda, men vi gör även utblickar till grannsocknarna. Du får möjlighet att prova olika tekniker och mönster, studera äldre plagg och titta på samlingar, rita av mönster, göra kavelfransar på olika sätt samt prova på att brodera Flodas typiska broderi "påsöm" som är vanligt på vantar och andra stickade plagg".

 
Eftersom det här var en helg i Dala-Floda, stället med extra allt, fanns ju också finfina föreläsningar av Eva Eriksson och Erik Thorell med på programmet. Jo, och så dessutom visning av Wålstedts och en "stickjälsvandring" upp till en vacker fäbod. När vi gick och stickade hade vi sällskap av underbara Karin som underhöll med historier från då och nu med anknytning till Floda. Verkligen minnesvärt!

 
Alla dagar har vi omgett oss med bokstavligen drivor av tvåändsstickat och broderat. Både nytillverkat och dyrgripar från ortens textila arkiv. Och, svimma inte nu, vi fick fota och rita av så mycket vi orkade och ville för eget bruk. Jag har lagt ut ytterst få av alla mina bilder på Flickr. Fler bilder från helgen finns hos Born to knit, Varva Ned och Tålamodspåsen - det lär säkert komma fler på fler bloggar.

Det känns helt fantastiskt och lite unikt att ha fått vara med om en sån här helg. Just att det var extra allt och hela tiden. Ni fattar att jag var rätt bombad av alla intryck när jag raglade av Dalatåget på söndag kväll?

Än så är det vinter

När det plötsligt ser ut så här utanför fönstret igen inser jag lite nedslaget att det fortfarande är vinter. Faktiskt. Jag som så smått hade börjat utveckla pirriga vårkänslor bara för att jag fick plats på årets fetaste kurshelg i maj.

 

Zorns textilkammare

På semesterns första dag besökte jag Zorns Textilkammare i Mora för första gången på flera år. I den ordinarie samlingen av "allmogetextilier" kan man bl.a. kolla in lite stickat.

Häpet har jag där idag glott på tvåändstickade fingervantar. I bomull.

Jag är fortfarande rätt tyst och ödmjuk.

 

Vana händer

  Årets DVD kan mycket väl redan vara här; Lär dig tvåändsstickning med Carin Appelqvist. 

Se ett avsnitt ur filmen på Carins hemsida.

All vår början...

Trots att jag är bördig från tvåändsstickningens absoluta centrum har jag alltid lyckats undvika att ta tag i tekniken. Kanske har det varit alldeles för uppenbart vad jag "borde" lära mig och bli bra på. Under årens lopp har jag dock till och från nosat, testat och iaf fått lite känsla för de basala handgreppen. Men gjort något? Nä, inte om man räknar ett helt gäng tillsnurrade och illa tilltygade startförsök. 

För några år sedan hade jag förmånen att gå en helgkurs för mästarinnan Carin Appelqvist. I hennes pedagogiska upplägg ingick att sticka en provkarta av flätor, krokvarv och krus på en mobilvante. Istället för att blocka om min Mysteriestola igår kväll fiskade jag (surt) upp denna solkiga halvmesyr från längst ner i min skämmigaste stickkorg för att sticka den klar. Och se:

Det är knöligt, det är ojämnt, det är taffligt på alla de sätt och vis. Man kan verkligen inte förstå alla timmar som faktiskt ligger bakom det här korviga alstret. MEN det tvåändsstickat och det är KLART! Ta-daa.

Givetvis har jag inte stickat alla mönster Carin hade radat upp i sin beskrivning. Men jag är stolt och glad ändå. Dessutom var det roligt. Faktiskt.

Så här fint kan tvåändsstickat se ut när någon som KAN (= Mamma!) lite lätt leker ihop ett par barnsockor med restgarner. Min ömma moder tvåändsstickar alltid sockor och vantar. Det finns liksom inget annat sätt. Så ni kan ju tänka er vad som hände när jag skickade henne ett Opalnystan. Hon meddelade förbryllat att hennes sockor faktiskt inte fick några fina ränder och förstod inte alls det fantastiska med detta garn.