En till stickblogg

Swallowtail Shawl

I all sin glans och ståt; Swallowtail Shawl av den mycket begåvade Evelyn A. Clark.

Varför det är värt att kräla runt å golv med nålar och vått ylle förstår man av att titta på bilden i föregående post. Vilken skillnad, kort och gott!

Blockparty

Medan jag skriver detta ligger min andra färdigstickade Swallowtail i blöt.
Så här såg den ut när den precis kommit av stickorna i förmiddags.

Den här sjalen har det gått undan med. Bara sju dagar. Och ändå har jag inte stickat som en galen gnu. Sticktillfällena har varit en längre tågresa, den gångna veckans pendlarstickning, en bortbjuden stickkväll och ett par pass hemma i soffhörnet. Jag är helt paff.

Nu ska här blockas. Återkommer!

Swallowtail Den Andra

  På grund av att min rundsticka brast (sladden lossnade från ena metalldelen) under helgens resa kunde jag inte fortsätta på min Mrs Barista. Shit pommes, vad gör en fattig flicka i all hast?
Jo, rotar runt i befintligt gepäck, fiskar upp ett entrådigt ullgarn och ett par andra stickor, tar upp filen med Swallowtail på datorn och kör igång.

Det var roligt att sticka liljekonvalje-muscher igen. Kanske blir det något ur Nanycs senaste efter detta? En riktig musch-fest.

En gång i världen försökte jag dokumentera hur jag gör estniska muscher på en viss stickförenings hemsida. Håll till godo.

Swallowtail shawl

Det tidigare rapporterade socktrasslet kom ju inte plötsligt. Det där med att jag råkat dra till med en extra rapport på sockskaftet var ju bara det sista joxet i en smärre katalog av missöden. Tappade maskor, tappade bort mig i mönstret, tappade mönstret på bussen, fick en släng av storhetsvansinne och stickade utan mönster (tips: gör inte det) - allt med små katastrofer som följd. Sammantaget lämnade dessa stickstunder en del att önska vad gäller sinnesfrid och avkoppling.

Som ni förstår var det helt plötsligt inte alls svårt att hålla tassarna borta från Swallowtail Shawl i senaste IK.

"Ska bara testa lite, känna på mönstret, bara pyttenågra rapporter", tänkte spetsstickningsmissbrukaren. Och vips hade det minskat lite till på konen med tynt kamgarn från Hifa. Och lite till, och lite till...

Ja, det var så roligt att sticka det här mönstret att det bara inte gick att hejda sig. Här är då det oblockade stackars ynkel-skrynklet. (De rosa bomullstrådarna tillhör förberedelser till blockningen.) Beskrivningen och diagrammen innehöll absolut inga konstigheter, det var bara att hej glatt sticka på.

  Och här lite senare; uppspänd i all sin glans och ståt. Efter en halvtimmes bad i tvättbaljan så att garnet skulle bli riktigt mjukt och samarbetsvilligt. Jag har sen dragit i den stackars sjalen så det knakat. Känner mig som en riktig ullplågare. Tror den kan bli fin - fast det egentligen är en provlapp. Hade tänkt mig den i ett helt annat garn. Va bra, då kan jag ta den här diagramtrippen en gång till.

Ni hör ju, jag är helt bortom all hjälp.

UPPDATERING: Nu finns foto på den färdiga sjalen i fotoalbumet.