En till stickblogg

Inga steekar på Shetland

Ja, jag är lite omtumlad av vad jag fick höra av Liz Lovick på kursen - inga steekar på Fair Isle! Eller Shetland överhuvudtaget vare sig nu eller då. Vad är detta? Liz säger att hon har frågat minst 50  shetlänningar om de, deras mammor eller mormödrar stickar eller har stickat med steekar. Ingen!

Däremot finns det ett namn för stället där man i rundstickning delar för fram- och bakstycke och stickar resten fram och tillbaka: the splittin'. Och när Liz Lovick inspekterat gamla tröjor så finns där inga uppklippta ärmhål att se. De enda garnändar som syns är när färgbyten har gjorts för mönstret. Man har alltså stickat räta och aviga varv. En annan metod skulle ha varit att ta av garnet vid slutet av ett rätt varv, skjuta tillbaka maskorna på stickan (lång strumpsticka + stickbälte) och sticka nästa varv också från rätsidan. Då bildas en "frans" på insidan av varje ärmhål.

Men jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. Lovick hävdar alltså att begreppet steek för första gången dök upp i Sheila McGregors bok på 70-talet. McGregor hävdar att Lovick har fel men har inte närmare angivit sina källor. Säger Lovick. Ord står mot ord. Men spelar det någon roll vem som har rätt eller fel? Det är en levande sticktradition som fortfarande utvecklas och förfinas; the crocheted steek, anyone?

Visst är det smart?

  Rundstickat ända upp och axlarna ihopstickade räta mot räta. Tack vare steekar i både ärmhål och halsringning. Fullkomligt genialt.

Så här gör jag sen (samma sätt även vid ärmhålen): Först virkade smygmaskor genom två halva maskor precis i mitten av steeken - rakt och noga - en rad på varje sida om mitten. Sen en rejäl sax - precis i mittfåran. Och till sist öppna upp.

Nu kan jag här plocka upp maskor och sticka en kant runt den VÄLDIGT SNÅLA urringningen. Suck, jag och uträkningar... men jag var faktiskt lite mån om att den inte skulle bli för generös.

Jaha, jag verkar inte ha någon ledig rundsticka av rätt längd och kaliber ledig, så nu är det färdigstickat för ikväll.

Halssteek

Nu börjar det likna nåt. Eller rättare sagt ser det väldigt konstigt ut. Men bara tills jag får sätta saxen i den lilla halssteeken. För tillfället snörper den ju ihop hela halshålet.

Spännande också förståss. Har mina beräkningar av urringningens bredd och djup överhuvudtaget blivit något som passar över huvud taget? Det visar sig redan imorgon när jag stickar ihop den andra axeln och börjar klippa upp steekarna.