En till stickblogg

Blockar STS

Ensam hemma. Perfekt att spendera nästan två timmar med kryp å kräl med runt sjalåbäke och tusen nålar.
Rund? Nja.
Klar? Ja!

Shetland Tea Shawl

Nu är den klar, Shetland Tea Shawl från A Gathering of Lace.
Så här i oblockat skick är den inte större än en rätt ynklig julgransmatta.
Har som målsättning att bada och blocka den till betydligt större storlek. Min erfarenhet av garnet jag stickat med, U162 från Naturgarn, är att det tenderar att stretcha ut sig nästan lite väl mycket. Därför har jag medvetet stickat en, i oblockat tillstånd, liten sjal.

Nåväl, fungerar inte mina blockningsplaner har jag iaf en trevlig kaffeduk till sommarens kalas på balkongen.

Nytt garn, nytt försök

Nä, jag har inte givit upp hoppet om en röd Moroccan Days-sjal.

Vid närmsta lämpliga tillfälle ska här nystvindas upp en härva sjukt snyggt mörkrött redgarn. Också från Marias garn.

Och snällisen Anna kom igår med fina pärlor som matchar.

Så, jodå... vilken dag som helst nu.

Uddkant med blad

Det stickas bladkant på Shetland Tea Shawl. Mönstret heter Beechleaf Edging. 
Om själva sjalen var tveksam pendlarstickning så måste uddkanten vara typ överkorsad döskalle. Det går nämligen inte att sticka en maska utan att stirra länge och ordentligt i Diagrammet.

Ändå drabbas jag cirka var tredje decimeter av något sorts övermod som gör att jag faktiskt tror att jag lärt mig de tjugo olika varven utantill. Det har jag inte. Aldrig någonsin. Däremot vet jag vilket varv det är bra att sikta på när jag ska repa upp all felstickning.

Fast det går långsamt så ser jag nästa utmaning närma sig; hur blockar man bäst ut ett runt, dyngblött ullbylte en cirkelrund sjal? Ni sitter säkert och klämmer på fantastiska erfarenheter och tips kring detta!

Ur dunkla vrår

Förra helgens städinsats bland garner och pågående projekt innebar givetvis en del återseenden. Med blandade känslor. Se bara.

Här hade jag tydligen tänkt mig Gemma från en Rowantidning. Frågan är bara Varför? Och varför Mandarin Petit ihop med Calmer?

Min Rowan-karriär verkar ännu inte ha tagit någon fart. Mig veterligen har jag bara avslutat en (1 st) kofta ur en av dessa mags. Den blev dessutom stulen för något år sedan.

Denna tingest är dock lättare att förstå sig på; Icequeen från Knittys senaste vinternr. Pärlor och spetsstickning går jag ju på varje gång. Den underbara färgen på Kidsilk Hazen likaså. Men allt på en gång blev lite för jobbig stickning!

Dessutom har jag under vintern sett en färdigstickad IRL. Jag hoppade inte jämfota.

Jag har en halv ärm kvar på min svartvita tolkning av denna ryskmönstrade tröja.

En halv ärm!

Varför stickar jag inte klar den? Jag kanske ÄR galen på riktigt.

Lättare igen. Detta är Secret of the Stole nr 2, ännu en s.k. mysteriestickning man får mönstret tilldelat sig bit för bit. Eftersom jag halkade efter redan vid ledtråd 3 kunde jag istället se hur allehanda sjalar istället växte fram hos mer ambitiösa stickande. Konstaterar att jag inte tycker om mönstret. Kanske slänger jag ut den genom fönstret.

   Sockor; mitt eget skrälliga mönster i en stillsammare tolkning och de älskansvärda Bayerische Socks. Ingen av dem har tydligen platsat som pendlarstickning och därför har de kommit av sig. Det är klart att jag ska sticka klart dem. Nångång sådär. Ungefär.

  Mosstickning med tretrådig lopi. Jag älskar mosstickning med tretrådig lopi. Men ullen verkar ha tagit slut och jag har uppenbarligen inte makat mig iväg till Halla för påfyllning. Hur dum får man egentligen bli? Jag vill ju sticka klart den här koftan så mycket att det gör ont i hjärtat!

Senaste nytt

Shetland Tea Shawl innebär att det är första gången som jag seriöst stickar "äkta spets", dvs hoptagningar och omslag på varenda varv. Tycker det blir fulsnyggt. Iallafall är det mycket kinkigare att försöka hålla reda på mönstret genom att läsa av föregående varvs aktiviteter. Trots att mönsterdiagrammet är relativt enkelt och regelbundet är det lätt att tappa bort sig. Ett ögonblicks verk att tappa ett omslag som raskt sticker iväg och gör ett hål så stort att man kan kasta in...

Hmm, å så här ljuvt och tårtpapperslikt såg det ut en liten stund innan jag beslutsamt repade upp de senaste mödosamt åstadkomna 14 varven. För att börja om med partiet av sällsynt olämplig pendlarstickning. Gjorde ett tappert desperat försök att reparera det hastigt uppkomna hålet, men det var ju bara störtlöjligt. Får ägna helgen åt att sticka med dubbelkrulligt garn. Hurra.

Maskantal

Ett ökningsvarv på Shetland Tea Shawl innebär att man gör ett omslag mellan varje maska, dvs fördubblar maskorna på ett varv. När detta utförs på varvet med 287 maskor får man så i ett enda lyckokast 574 maskor att hantera.

Det är väldigt många maskor.

Shetland Tea Shawl

Denna helg: vårstädning bland garner och stickjox om dagarna och en nästan osund konsumtion av DVD-filmer om kvällarna. I dag som extra bonus även Pärlmudds-akut då Erika hastigt susade in med en patient.

Lite utspritt mellan och under dessa aktiviteter har jag börjat på en Shetland Tea Shawl från en av bokhyllas stora favvosar; A Gathering of Lace. Jag stickar med krulligt garn då det är de här stackarna som åter får känna hopp om livet.

Sjalens konstruktion baseras på Zimmermans berömda Pi-formel. Mönstret är mycket lätt att följa och trevligt att sticka. Jag vill verkligen sticka klar den. Jag känner det. Verkligen.

Fråga om Avigmaskans

Idag kom en fråga ang. diagrammet till Avigmaskans sjal (som jag är synnerligen inblandad i).

Det är den givna instruktionen om att spegelvända diagrammet efter mittmaskan som visat sig vara för luddigt beskrivet. Har därför försökt förtydliga det hela i denna post.

Halsduk i mohair

För ett väldigt bra tag sedan köpte jag ett par ljuvliga härvor dansk mohair. Glansigt och vackert! Länge har jag undrat vad dom ville bli. Jag hoppas verkligen att dom kan tänka sig att bli en sån här halsduk som jag började på i söndags.

Den breda bården fann jag i den estniska publikationen Haapsalu Rätikud av Linda Elgas. Häftet innehåller ett dussintal bilder och diagram på enorma, fyrkantiga sjalar med breda bårder och uddkanter runt om. Man blir helt stirrig.

Det stjärnliknande mönstret ovanför är en verklig favorit! Jag lärde mig det en gång i världen via ett sånt där album med stickmönster (som verkar finnas på många språk - mina är tyska, svenska och japanska).

I förra veckan blev jag iaf påmind om det igen när jag fick äran att gästa en både skicklig och trevlig spetsstickningsgrupp vid en av deras träffar. Jag tackar verkligen för en inspirerande kväll! Se! Nu är jag igång igen med "estniska knoppar", de snurriga små favoriterna.

Nu är det krig!

Stickar maniskt på jättesjalens kantbård. Kommer äntligen över det sista hörnet (knepiga dom) och in på sista fjärdedelen. Upptäcker ett gigantiskt stickfel nära mitten på föregående raksträcka. Petar mödosamt upp flera decimeter (känns som kilometer) samtidigt som jag lirkar tillbaka säkerhetslinan i de öppna sjalmaskorna. Börjar om från det tillrättade felet. Det var längesen det "var kul" med det här sjalschabraket, men detta var nästan too much.

På dagens usla bild ser ni iaf Byltets själva epicentrum (ser ut som ett kryss). De ynkliga små maskorna som en gång i tiden beskedligt satt på fyra strumpstickor, stillsamt rundstickades och utökades i mitten av lövbårderna som strålar ut i varsitt hörn. (Har jag sagt att sjalen är fyrkantig? Unisont svar: -Minst hundra gånger.)

Men jag ska vinna den här kampen. Var så säkra. Torkar tårarna, kavlar upp ärmarna till armhålorna och tar kvällens första brottargrepp.