En till stickblogg

Min ryska tröja

Torkad och klar: min ryska tröja.

För ett par år sedan startade jag hastigt och terapeutiskt den här tröjstickningen. Garnet (Hifa 2) var egentligen ämnat till ett annat projekt, men det funkade inte (den gamla klassikern "Messa inte med Starmore").

Jag har alltid velat sticka den fantastiska Tröjan från Unskijposad ur Uuve Snidares bok Fiskartröjor och andra tröjklassiker. Förr i världen, innan jag ens visste vad "swatcha" var för något, provstickade jag i perioder ihärdigt med alla möjliga tvåtrådiga röda och vita garner. Men det blev liksom aldrig något seriöst av allt det där. Snygga provlappar dock, vill jag minnas.

När jag impulsivt drog igång tröjstickandet tänkte jag inte så mycket alls på hur jag skulle förhålla mig till (än mindre lösa!) de problem som nu skulle uppstå för att jag stickade med grövre stickor och garn än den finstämda originaltröjan. Men jag måste faktiskt säga att det gått över förväntan. Trots att jag ägnat mig åt minimalt med uträkningar och måttagningar passar den faktiskt alldeles utmärkt. I en tidigare post gnyr jag över hur "rymlig" tröjan blir - ha, ha, ha, så jättebra för nu fyller jättejag ut den!

Att jag också har använt tröjstackaren till en del pedagogiska påhitt (se tidigare poster) verkar den heller inte ha tagit så mycket stryk av. Man kan faktiskt leva med en ceriserosa virkning i sin halssteek, dör man inte alls av.

Mönstren är oslagbara! Geometriska och enkla att memorera. Som mest är det 5 maskor att föra med sig garnet på avigsidan. Nästan utan att man märker det växer de vackra bårderna fram. (På Ravelry hittas Russian Prime Sweater av Meg Swansen där två av tröjans mönster återkommer i en tröja med sprund. Den är jättefin.)

Avigsidan

Jag är (nästan) klar med den svartvita tröjan. Pukor och trumpeter!
Petade och repade upp den slätstickade invikningskanten i halsringningen och stickade om den på tunnare stickor med lite färre antal varv än vad jag först gjort. För den var inte bra, alldeles för vid och wobblig.

Här ses avigsidan i all sin glans och ståt. Fast det är inte så ståtligt att jag varit lat och stickat med krulligt, upprepat, garn i den nedersta mönsterbården. Precis som man inte ska göra när man tvåfärgsstickar. Se skillnaden bara en bit upp där garnerna ligger släta och fina! Men jag har varit duktig och hållit garnerna åtskilda, en färg i var hand, hela stickningen. Inget trassel och trams på avigsidan. Alltid något.

Följande har jag dock svårt att förstå. Det kom som en liten chock när jag vrängde tröjan ut och in. Men jag minns lite svagt att jag verkligen gjorde så här. Vilket sinnessvagt pedagogiskt experiment!

  Här ses en fin och följsam steek där jag virkat i mitten innan jag klippte upp. Ska man förstärka och försäkra sig innan saxen plockas fram är detta ett överlägset sätt. Så enkelt och suveränt! (Intresserade som önskar se mer googlar nu raskt "crochet steeks".)

Och här ses den andra varianten gjord med symaskin. Maskorna har blivit utdragna, helt tillplattade, och kanterna ser ut som ruskiga små volanger. Om jag nu plötsligt ville prova båda sätten - varför kunde jag inte gjort det på en provlapp? OMG. Håll symaskinen borta från steekarna om det inte är någon sorts jättekris. Sannerligen.

Ja, detta är anledningen till att tröjan fortfarande inte är tvättad, torkad och tagen i bruk. Jag återkommer när jag hittat mina bästa glasögon för att kunna se ordentligt när jag ska nästa fast det här maskinsydda eländet. Återkommer.

Mysteriestickning

Nu kan jag verkligen ärligt säga att jag helhjärtat ägnat mig åt att försöka få den andra ärmen klar på den här tröjan! Jag har till och med stickat som en besatt all ledig tid senaste veckan. Tre gånger har jag stickat om den satans ärmen; 1) stickade för löst så den blev för vid och lång, 2) höll garnerna på fel sätt så den blev "svart med vitt mönster" och 3) meh!, nu får det faktiskt duga...

Låter man en nästan färdig tröja marinera ända från tidig sommar 2006 får man absolut stå sitt kast. (Alla ordningssamma innehavare av projektböcker etc. sluta läs här.) Mina bristfälliga noteringar och taffliga försök till uträkning av ärmen var rena kryptot - givetvis på knögglig (pytteliten) papperslapp. För ett par år sedan hade faktiskt "120 --> 80/40 J 4:e v" en solklar innebörd, men nu... Nå, jag hade ju den redan klara ärmen att utgå ifrån i kodknäckandet. Men det hela blev ju onekligen onödigt komplicerat. Snacka om mysteriestickning!

Men det är ju tråååkigt att sticka ärm nr 2! Iallafall när man försöker sig på att sticka ihop hela rasket på gansey-vis, för då har man faktiskt hela knät fullt av tröja på upploppet. Jag kan förstå att jag tröttnade där i sommarvärmen. Men nu är det faktiskt dags att sticka stilig tvåfärgsresår och jag ska ägna kvällen åt att försöka få till en värdig avslutning på det här segdragna stickandet.

Hallå fröken!

  En halv ärm kvar att sticka här, hörru...

Seså, raska på!

Ur dunkla vrår

Förra helgens städinsats bland garner och pågående projekt innebar givetvis en del återseenden. Med blandade känslor. Se bara.

Här hade jag tydligen tänkt mig Gemma från en Rowantidning. Frågan är bara Varför? Och varför Mandarin Petit ihop med Calmer?

Min Rowan-karriär verkar ännu inte ha tagit någon fart. Mig veterligen har jag bara avslutat en (1 st) kofta ur en av dessa mags. Den blev dessutom stulen för något år sedan.

Denna tingest är dock lättare att förstå sig på; Icequeen från Knittys senaste vinternr. Pärlor och spetsstickning går jag ju på varje gång. Den underbara färgen på Kidsilk Hazen likaså. Men allt på en gång blev lite för jobbig stickning!

Dessutom har jag under vintern sett en färdigstickad IRL. Jag hoppade inte jämfota.

Jag har en halv ärm kvar på min svartvita tolkning av denna ryskmönstrade tröja.

En halv ärm!

Varför stickar jag inte klar den? Jag kanske ÄR galen på riktigt.

Lättare igen. Detta är Secret of the Stole nr 2, ännu en s.k. mysteriestickning man får mönstret tilldelat sig bit för bit. Eftersom jag halkade efter redan vid ledtråd 3 kunde jag istället se hur allehanda sjalar istället växte fram hos mer ambitiösa stickande. Konstaterar att jag inte tycker om mönstret. Kanske slänger jag ut den genom fönstret.

   Sockor; mitt eget skrälliga mönster i en stillsammare tolkning och de älskansvärda Bayerische Socks. Ingen av dem har tydligen platsat som pendlarstickning och därför har de kommit av sig. Det är klart att jag ska sticka klart dem. Nångång sådär. Ungefär.

  Mosstickning med tretrådig lopi. Jag älskar mosstickning med tretrådig lopi. Men ullen verkar ha tagit slut och jag har uppenbarligen inte makat mig iväg till Halla för påfyllning. Hur dum får man egentligen bli? Jag vill ju sticka klart den här koftan så mycket att det gör ont i hjärtat!

Kortärmat

Ännu en bild på denna tröja och alla.... gääääsp... somnar. Nåväl, jag försöker variera plågorna för er, så här dinglar den från en galge istället för att ligga halvkvaddad på en soffkant. Bara för att visa att jag har stickat lite mer på ena ärmen (nähä?).

Hur jag än räknar, mäter och har mig så verkar det stämma med minskningstakten (vart 4:e varv) för att få en bra längd och vidd på ärmen, men en viss oro smyger sig ändå in. (Jag och uträkningar, ni vet.) Så det är bara att sticka på enligt planen och se vad som händer. Äh, det kanske funkar med kortärmat också - så här till sommaren?

Påbörjad ärm

Ikväll har det inte blivit mycket stickat på toktröjan. Tiden har slukats upp av härligt ideellt arbete för en viss stickig förening.

Det får istället bli en hastig bild från häromdagen på den nyligen igångsatta ärmen. Mönstret stämmer ju inte så där läckert som jag fantiserade om, men jag överlever. Verkligen.

Halskant

Nu finns också en sorts halskant på tröjan. Lite sned och buktande på ett ställe, men det bekymrar mig verkligen inte. Det största spänningsmomentet var ju om tjocka skallen skulle få plats med mera. Men det funkade!

Stickade en lika stum tvåfärgad resår som i nederkanten, fortsatte med lika många slätstickat enfärgade varv, vek in och sydde fast de öppna maskorna. Nu återstår ärmarna. Ser redan nu att det inte är möjligt att plocka maskor "i mönster" hela vägen runt (stämmer ju inte vid axelsömmen, öh!) så det får bli en svart rand först som mellan mönsterbårderna på bålen.

Men först: mot dagens workshop å Trassel.

Visst är det smart?

  Rundstickat ända upp och axlarna ihopstickade räta mot räta. Tack vare steekar i både ärmhål och halsringning. Fullkomligt genialt.

Så här gör jag sen (samma sätt även vid ärmhålen): Först virkade smygmaskor genom två halva maskor precis i mitten av steeken - rakt och noga - en rad på varje sida om mitten. Sen en rejäl sax - precis i mittfåran. Och till sist öppna upp.

Nu kan jag här plocka upp maskor och sticka en kant runt den VÄLDIGT SNÅLA urringningen. Suck, jag och uträkningar... men jag var faktiskt lite mån om att den inte skulle bli för generös.

Jaha, jag verkar inte ha någon ledig rundsticka av rätt längd och kaliber ledig, så nu är det färdigstickat för ikväll.

Halssteek

Nu börjar det likna nåt. Eller rättare sagt ser det väldigt konstigt ut. Men bara tills jag får sätta saxen i den lilla halssteeken. För tillfället snörper den ju ihop hela halshålet.

Spännande också förståss. Har mina beräkningar av urringningens bredd och djup överhuvudtaget blivit något som passar över huvud taget? Det visar sig redan imorgon när jag stickar ihop den andra axeln och börjar klippa upp steekarna.