En till stickblogg

Summering

OK, nu har jag tänkt. Och detta vill jag meddela er som önskar sticka Print O'-sjalen:

• Välj ett riktigt tunt garn. Mitt garnval var lite för stabbigt och den blev inte riktigt så skir och delikat som den egentligen ska vara.
• Sätt i en s.k. livlina när en schysst rapport är avklarad så undviks massor av frogg- och maskplockningstid. Rapporten är inte många varv, men förskjuts efter halva, så det är lätt att tappa bort sig.
• Det finns några fel i diagrammet till udden.
• Beskrivningen är bra för övrigt. Kan nog t.o.m. vara ett utmärkt första-projekt när det gäller spetsstickning. Man lär sig fler bra moment under stickningens gång.
• Köp tillräckligt med garn :-)

Och TACK för alla vänliga kommentarer som strösslats över den här olycksaliga sjalen. Ni är alltför vänliga!

Så här blev den

Lösgjord från nålarna och efter en hastig omgång med strykjärnet så ser den ut så här post-blockning.

Nu ska jag under kvällen grunna lite på en sammanfattning av det här projektet. Trevlig Valborg!

Klar!

Den ÄR klar! Den är KLAR!

Under Avigmaskans träff idag så stickade jag klart den sista lilla biten. Vägde härvan innan jag startade = 105 g. Vägde härvan när jag var klar = 104 g. (Vi orkar inte ens kommentera detta, eller hur?) Jag lyckades också befria mig från restgarns-Veera genom att Ulla var så vänlig att ge henne ett gott hem.

Nu ska här blötas och blockas under kvällen. Ber att få återkomma med redovisning av resultatet. Om det nu blir nåt. Min dåliga stick-karma kanske gäller även efterarbeten? Eller omfattar fler tekniker? Här ska nämligen broderas.

För tillfället lyssnar jag på en alldeles utmärkt inläsning av Tuchmans gamla (men supergoda!) A Distant Mirror och är helt i gasen över allt 1300-tals. Det kändes helt rätt att komma hem med ett enhörningsbroderi från Trassel idag.

Helt obegeistrad var jag tyvärr av gårdagkvällens två DVD-filmer här på hemmet, Hawaii Oslo och Mansfield Park. Vad gäller den senare måste jag verkligen utfärda den största av varningar. Vilket dravel!

Strax före kl 21 och jag har kravlat klart med nålar och motspänstande spetsstickning. Varje udd liksom knövlar ihop sig i vått tillstånd och måste pillrigt vecklas ut innan en nål kan tryckas in. Ja, ja! Den är nog lite sned och vind och kunde kanske ha dragits ut liite längre om man ska vara riktigt petimäteraktig. Men jag är hur nöjd som helst. För nu ligger den äntligen här. Print 'O The Wave Stole.

På den säkra sidan

Idag blir sjalen klar. Har köpt mera Veera. Och eftersom jag nu drämt i med 100 g, varav jag kanske kommer att behöva 7, blir det nu inga flera rapporter om garnbrist.

Iallafall inte till det här projektet.

Mitt sticklivs historia

Jag har drygt hälften av uddarna på sista långsidan kvar att sticka. Jag har knappt åtta gram garn kvar på mitt starthekto.

Varför blire så här jämt?

Helgens stickning

Flera dagars ledighet innebar för mig massor av vederkvickande sömn och nervlugnande stickning. Har njutit i fulla drag och mår finfint igen. Här följer en kortfattad rapport från stickandet.

Stolan är numera fylld av uddar på en kort- och långsida. Tyvärr syns inte detta på vidstående bild då jag inte vågade flytta över resterande öppna maskor på löstrådar och andra rundstickor. Hunnen så här långt riskerar jag verkligen inte att tappa en endaste liten maskusling. Men många uddar är det. Hälften kvar. Ett par stickcafésvängar till så är nog även dessa avklarade.

Här har jag vrängt den "tokslaviska fiskartröjan" utåin så ni riktigt ska få njuta av hur det ser ut när man stickar tvåfärgat med resp. utan krulligt garn. Första partiet ser i nuläget fruktansvärt hopplöst ut. Men jag lägger allt mitt hopp till en rejäl blötläggning när det är färdigstickat. Och ni ser inte fel; det här blir en riktigt rymlig tröja. Jätterymlig.

Under gårdagens stickcafé hos Maria kom vi att tala om den braiga tvåhandsfattningen vid tvåfärgsstickning (kolla Stickas tips). Men även om den delen i monteringen som innebär uppklippning av t.ex. ärmhålens steekar. För några år sedan hade jag en blygsam helgkurs i just detta och nu fick jag frågan om att ev. reprisera tillställningen. Finns intresse så kan jag visst tänka mig att göra det.

Uddkant

Ena kortsidan är klar. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Är udden för bred och kompakt i förhållande till sjalens huvudsakliga mönster?
Innan jag ger mig ut på den kommande, riktigt långa, sidan måste jag fatta ett viktigt beslut. Ska jag repa upp och byta mönster så är det ju nu det ska ske. Inte på den andra kortsidan.

Byltets återkomst

Nu är alla sexhundra-nånting maskor upplockade runt den vingliga rektangeln. Återigen sitter jag med ett bylte i knät. Denna version är dock lite mer lätthanterlig än originalbyltet. Men bara lite.

Jag stickar ju på min absolut knörvligaste rundsticka där plastsladden bara vägrar sluta bete sig som en mumifierad grisknorr. Har jag doppat den i varmt vatten? Ja. Har jag suttit på den? Ja (hela Sense and sensibility). Har jag dragit i den? Ja, men jag är mycket rädd att dra sönder den då denna j-a rundsticka är min allra bästa "spetsmässigt". Har ingen annan med lika bra uddar på stickorna. Helt oumbärligt vid ihopstickningar med tunna garner.

Nåväl. Udden är iallafall påbörjad i ena hörnet efter lite kalabalik och utredning av fel i diagrammet. (Det är ett hejdundrande fel, men helt uppenbart och därför lätt att åtgärda.)

För övrigt: om jag någonsin är med om en dag på jobbet liknande den som jag haft idag säger jag upp mig omedelbart.

Ser man på

Själva sjalen är nu färdigstickad och dessutom ihopsydd (pukor och trumpeter). Den är lite amöbalik lätt sned och mönstret ser nästan surrealistiskt ut i oblockat tillstånd. Så nu ska en rejäl uddkant först stickas innan jag kan få gå lös med den skoningslösa slutbehandlingen. Sen kanske ett ordentligt omdöme kan göras av det här projektet. Det gäller att tänka positivt.

Jag är lite förundrad att jag tog mig igenom detta mönstermonster. Att jag, likt en stickningens kamikazepilot, faktiskt la upp och påbörjade även den andra halvan. När redan den första var så strulig.

Men jag hade aldrig klarat de sista tålamodsprövande momenten på Froggen utan att ha  lyssnat på podcastade The Ricky Gervais Show. Efter bara några avsnitt satt jag djupt fast i träsket. (Av bara farten blev också första Pomatomusen klar, för att jag bara måste höra ett avsnitt till.) Så förhoppningsvis finns mer stickkraft att hämta ur detta underbart underhållande babbel.

Kanske jag till och med kan ta mig för att sy i ärmar och blixtlås i min Gull Stitch Cardigan. Misstänker starkt att våren dröjer bara för att jag fortfarande inte gjort den klar. Så fort jag kliver utanför dörren iförd denna rejält varma tröja kommer vårvärmen. Tro mig.   

Trassligt på Trassel

Full fart ner till Avigmaskorna på Trassel idag. Med strulstickningen i högsta hugg. Det tog mig nästan ett par timmar att reda ut stickfelen, frogga och plocka upp allt som tokade till sig igår. Fullkomligt sammanbitet kämpade jag - maska för maska, omslag för omslag - för att återta kontrollen över den ovanligt bråkiga stickningen. För en gångs skull var jag riktigt osocial och hade knappt tid att fika. Än mindre prata. Har aldrig varit med om något liknande förut! Och då tycker jag ju ändå att jag stickat bra mycket svårare saker hej glatt pladdrandes och fikandes i grupp.

Men nu finns här 14 schyssta rapporter (av 17 på den första halvan). Vadå? Ser den kort ut? Ingen fara! Det här garnet stretchar så mycket att jag minst måste sy in pianot i den för att försöka uppnå den perfekta blockningen...