En till stickblogg

Sockhysteri

Nä, jag klarade inte av den där osymmetrin med längden på hålvarv å sockskaft = New England-sockan är froggad. Jag får väl fortsätta jobba med min onödiga petighet avseende stickprestationerna. Den här gången kunde jag inte bortse från det Störande Inslaget som jag börjat reta upp mig på iallafall.

Som ångestdämpande har jag istället påbörjat tre (3 st) nya sockstickningar; egna påhitt med tre färgglada Alpaca-nystan, Pomatomus i det krulliga Opal-garnet (f.d. New England) och River Rapids i slime-grön Alpaca. Helt hopplös, sa Bull.

Ni behöver inte påpeka det; Alpaca-garnet är ett värdelöst sockgarn. Men så mjukt och i så många fina färger går det bara inte att stå emot. Jag nöter ändå sällan hål på mina sockor. Man gör inte det när man sover sött och stilla i sitt iskalla sovrum.

En bit till

Efter lite beslutsvånda kring skaftets längd är nu hälen slutligen nådd, stickad och vänd. Jag började med att kruta på med fyra diamantmönster i skaftet, precis enligt mönstret, men det började likna en knästrumpa (vill inte) så jag avbröt och repade bort den nedersta rapporten. Så nu är inte längden på hålmönstret i någon särskild harmoni med resten, men jag ska försöka att bortse från det och glatt sticka vidare. Det är nämligen roligt!

Förstärkt hällapp med lyfta maskor är så snyggt, så snyggt. Här fortsätter till och med det snygga under foten en bit. Jag har sagt det förr, men kan inte hålla mig från att säga det igen: Nancy Bush beskrivningar otroligt bra. Sockmönstrens drottning.

Annan underhållning ikväll har varit att praktisera The Magic Loop, som jag fick demonstrerat live häromkvällen. Inte svårt alls. Och det funkar bevisligen eftersom jag snabbt kom igång och rundstickade 20 ynka maskor på en 80 cm rundsticka. Just nu vet jag inte varför jag skulle sticka sockor på det här viset, men en dag kanske...

Sockor New England

För att raskt återgå till ordningen på den här stickbloggen meddelas härmed att jag återupptagit denna trevliga sockstickning; New England från boken Knitting on the Road av Nancy Bush.

Även fast diamantmönstret är lite trixigt så är detta en betydligt enklare resa-å-kommunala-färdmedel-stickning än Print O'-sjalens mysteriöst struliga rapporter. Bara jag får närmsta medresenär att hålla i boken med diagrammet så stickar jag numera lugnt på. Och det enfärgade Opal-garnet är hur trevligt som helst att mönstersticka med på tunna stickor.