En till stickblogg

Ur dunkla vrår

Förra helgens städinsats bland garner och pågående projekt innebar givetvis en del återseenden. Med blandade känslor. Se bara.

Här hade jag tydligen tänkt mig Gemma från en Rowantidning. Frågan är bara Varför? Och varför Mandarin Petit ihop med Calmer?

Min Rowan-karriär verkar ännu inte ha tagit någon fart. Mig veterligen har jag bara avslutat en (1 st) kofta ur en av dessa mags. Den blev dessutom stulen för något år sedan.

Denna tingest är dock lättare att förstå sig på; Icequeen från Knittys senaste vinternr. Pärlor och spetsstickning går jag ju på varje gång. Den underbara färgen på Kidsilk Hazen likaså. Men allt på en gång blev lite för jobbig stickning!

Dessutom har jag under vintern sett en färdigstickad IRL. Jag hoppade inte jämfota.

Jag har en halv ärm kvar på min svartvita tolkning av denna ryskmönstrade tröja.

En halv ärm!

Varför stickar jag inte klar den? Jag kanske ÄR galen på riktigt.

Lättare igen. Detta är Secret of the Stole nr 2, ännu en s.k. mysteriestickning man får mönstret tilldelat sig bit för bit. Eftersom jag halkade efter redan vid ledtråd 3 kunde jag istället se hur allehanda sjalar istället växte fram hos mer ambitiösa stickande. Konstaterar att jag inte tycker om mönstret. Kanske slänger jag ut den genom fönstret.

   Sockor; mitt eget skrälliga mönster i en stillsammare tolkning och de älskansvärda Bayerische Socks. Ingen av dem har tydligen platsat som pendlarstickning och därför har de kommit av sig. Det är klart att jag ska sticka klart dem. Nångång sådär. Ungefär.

  Mosstickning med tretrådig lopi. Jag älskar mosstickning med tretrådig lopi. Men ullen verkar ha tagit slut och jag har uppenbarligen inte makat mig iväg till Halla för påfyllning. Hur dum får man egentligen bli? Jag vill ju sticka klart den här koftan så mycket att det gör ont i hjärtat!

Secret of Chrysopolis

Dags att riva fram ännu ett mysterium ur oordningen och oredan.

Det är den gamla Secret of Chrysopolis som jag startade (och tvärstannade) med i oktober förra året. Stickar på 3,5 mm och med det tunntunnaste, mjäkmjukaste ullgarnet från Naturgarns mässmonter. (Ahmen, ni vet; de där billiga men ändå braiga garnhärvorna som vi fattiglappar också kan shoppa loss på.)

Nu haver jag iallafall stickat vidare på Chrysopolisen lite då och då. Har ännu inte nått mitten av mönstret och förstår nu att den här bäbisen kommer att bli jättestor. Jag menar två-varv-runt-busskuren megastor.

Ska jag ge mig eller satsa på ett världsrekord?

Mysteriestickning

Här syns en av mina obloggade försyndelser. Det är den tyska mysteriestickningen Dem Fischer sin Fru i all sin glans och ståt. Jag har kommit en liten bit in på den tredje ledtråden. Allt som allt ska det komma 6 st ledtrådar samt 1 som handlar om avslutningen.

Konstruktionen är intressant; en rak mönsterdel mitt bak och på vardera sidan tre kilformade mönsterpartier som ökar i rätt sportig takt. En del färö-sjal blandat med en god portion cape? Jag är inte så där jämfotahopps-entusiastisk men stickar ändå på flitigt. Bara sjalen i färdigt skick inte når ner till knävecken borde den kunna bli praktisk å kontoret när det känns kallt och trist.

Stickar på 3 mm med samma prima billighetsgarn jag stickade Fir Cone Square Shawl med.

Secret of the Stole II

Jag har hoppat på ännu en mysteriestickning; Secret of the Stole II

Det är supertunn och småttig spetsstickning med Grignasco MerinoSilk på stickor 3 mm. Men jag lovar att det är precis vad jag trivs med och behöver för tillfället. Ledtråd 2 släpptes idag och jag kommer glatt att gnirka vidare med den hela helgen.

Övermått förtar njutningen

  Jag har antagligen tappat räkningen på alla mysteriestickningar som plötsligt börja härja runt på webben.

Började på den med tyskt ursprung, Secret of Chrysopolis, i helgen men känner plötsligt hur otroligt mätt jag är på det här. Proppmätt. Inte bara för att just denna sjal kräver så mycket uppmärksamhet vad gäller stirr å diagram.

När man själv inte orkar vara kreativ och fatta avgörande beslut i någon sorts skapande process är det både vilsamt och trivsamt att hålla händerna igång med fixa och färdiga instruktioner. Och visst, jag är till viss del road av hemlisfaktorn.

Men har det inte gått inflation i de här mysteriestickningarna nu?