Nu är den klar, min mini-version av den stiliga Mrs. Barista-sjalen. Den är perfekt att ha över axlarna vid datorn för att den a) inte är så stor och b) ligger kvar på axlarna. Mycket bra!
Pinneguri har gjort en bra beskrivning med hela arbetsgången förklarad. Tack! :-)
När jag nogsamt plockat upp, i mitt tycke, infernaliskt många maskor längs med sjalens kanter och dessutom stickat hela den randiga... ja, först då började insikten om att jag nog har plockat upp för få maskor att gry. Att detta var förklaringen till varför stickandet spjärnade emot och kändes buckligt. (Bara att komma på att använda ordet "bucklig" när det gäller stickning tyder ju på att något är alarmerande fel. Tokfel.)
Vassaste saxen fick rycka ut. Så dumt.
Ja, så tog det då ytterligare några dagar att plocka upp dubbelt så många infernaliskt många maskor och igen sticka den randiga...
Sen var det dags för Sy igen. Ja, så här mycket har jag nog aldrig sytt i ett sträck tidigare. Två hela och flitiga kvällspass i fullständig koncentration!
Men idag har den äntligen tvättats och lagts ut för blockning under frotté.Det är så spännande, jag törs knappt titta!
Då har jag också kunnat börjat på den sista delen av min version av Mrs. Barista.
Det ska alltså stickas kanter runt hela sjalen. Dessa ska sedan vikas dubbelt och sys fast mot avigsidan.
Jag och Sy har det ju lite sådär med varandra så det här är såklart läskigt. Men det känns motiverande när jag ser hur fint det blir.
I lördags hade jag det stora nöjet att vara stickfröken en hel dag i Malung. Det var full aktivitet från första till sista stund och först mot slutet av dagen fann jag tid att plocka fram kameran.
Och äntligen fastnade min pågående "Pinneguri-sjal" på bild! Jag stickar med mitt regnbågsfärgade fyndgarn från förra Syfestivalen och vitt svenskullgarn. Prima beskrivning finns på bloggen Med pinner, se "Sjalet Mrs. Barista".
