En till stickblogg

Det är inte du, det är jag

  Nu orkar jag inte längre. Fem gånger har jag börjat och tvärstannat. Uppläggning på stickor 3,5 mm (min standard för spetsstickning med tvåtrådigt) resulterade i något som såg ut att kunna bli ett par meter brett. Eftersom mönstret är rätt intrikat och säkert är mycket besvärligt att försöka räkna om har jag istället gått ner i stickstorlekar för att försöka motverka detta bekymmer. Är nu nere på stickor 2 mm, vilket givetvis är sinnessjukt. (Det ska ju bli ett öppet, skirt och luftigt spetsmönster!)

Pärlor; har provat matta, silvriga, genomskinliga - men inget av de finstämda och poetiska pärlorvalen har funkat (synts!) eller gjort någon skillnad. Till sist tog jag helt desperat ett rör med glittriga röda. Inte klokt,  som sagt.

Jaha. När jag nu, efter ett riktigt långt uppehåll och för femte gången, än en gång startat och kommit så långt som till varv 6 på sjalhelvetet inser jag att jag slarvat ordentligt med diagramläsningen. Har stickat rätstickning istället för slätstickning. Grrr. 

Kära Moroccan Days, du är en fantastiskt vacker sjal som säkert är underbar stickning. Jag har länge glatt mig åt de bilder med färdiga och pågående sjalar som återfinns på Ravelry och längtat efter att själv få sätta stickorna i dig. Men det känns för besvärligt. Det kommer aldrig att fungera mellan oss. Tack för den här tiden.

PS. Dessutom är dina diagram asfula.

Nytt garn, nytt försök

Nä, jag har inte givit upp hoppet om en röd Moroccan Days-sjal.

Vid närmsta lämpliga tillfälle ska här nystvindas upp en härva sjukt snyggt mörkrött redgarn. Också från Marias garn.

Och snällisen Anna kom igår med fina pärlor som matchar.

Så, jodå... vilken dag som helst nu.

Garn och pärlor

I flygande fläng har jag åstadkommit ett par pärlmuddar. En tevelördag i soffan, en annan lördag å tåg och ett par var klart.

De skeppades raskt iväg till mottagaren. Så raskt att jag nästan missade den obligatoriska fotograferingen. Därav skakdarrig bild med mysko färger.

Här är garnet och pärlorna jag tänkte mig till Moroccan Days-sjalen; Merino Fine köpt hos Maria. Garnet är otroligt vackert, mjukt och tunt (1400 m/100 g), men... trots ihärdig provstickning i dagarna tre tycker jag inte att det blir bra till det här specifika mönstret. Trist, men så är det bara.

Nystanet får avvakta i garnskåpet tills det blir något annat istället.

Det måste vara en sjukdom

Jag som för tillfället (?) inte lyckas få någonting färdigstickat ur händerna behöver verkligen inte några nya projekt. Men det var längesedan jag blev så till mig som när jag först såg sjalen Moroccan Days/Arabian Nights.

Nu släpptes äntligen mönstret häromdagen. Min febriga väntan var över och jag köpte det så snabbt att jag inte ens hade en hum om vilket garn jag kunde överväga en liten swatch med. (Ser dock som i ett töcken något sorts mörkblått med gnistrande grönt... eller varför inte en riktigt djup plommon och ofärgade pärlor... hmm.)

Så, med mitt nya, spännande mönster utspritt över precis hela vardagsrummet och med glasartad blick stirrandes på alla grårutiga diagram om och om igen, inställer sig osökt Frågan: Hur länge kan jag hålla mig från att hej glatt överge alla andra stickprojekt som slokörat väntar på lite kreativ uppmärksamhet?

Vadslagningen stänger vid midnatt.