En till stickblogg

Lovely Lacy Shawl no 2

Här är den oblockade Lovely Lacy Shawl no 2 i all sin pampiga skrynklighet. Hur den ser ut helt klar finns nu bild på i albumet.

Tack Karin för garnet! Tack Anna!

Små glädjeämnen

Än en gång befinner jag mig i en förvirrad tillvaro. Trevar mig tappert framåt med stickningen som min enda vän. Små saker (som att mitt mejlprogram har kraschat t.ex.) blir precis lika stora och jobbiga som en del mycket större och värre. Stickar, funderar och jäktar runt som en rutten kanin. Men några punkter under rubriken Räkna De Lyckliga Stunderna Blott kan jag väl ändå klämma fram:

Min japanska stickbok har äntligen landat å hallgolvet; New Style of Heirloom Knitting av Toshiyuki Shimada och den är precis vad det låter som. Tröjor, sjalar, mössor och koftor med stor del av igenkännandets glädje. Slutresultatet blir här superperfekta konstruktioner med detaljrikedom ned i minsta resårkant. Har ännu inte bestämt mig för vad jag tycker. Är hittills mest bara fascinerad.

Mönstret till halvvantarna är klart. Opalgarnet var ett impulsivt och improviserat val av material till dem. Hade jag tänkt lite (va? jag?!) skulle jag nog direkt ha gått in för något riktigt mjukt och gosigt; alpacka eller en kashmirblandning. Men nu är det som det är. Ganska nöjd ändå. Überpedagogisk beskrivning finns nu här (pdf).

Är snart inne på de sista darrande varven på min Lovely Lacy Shawl nummer 2. En trevlig mejlkonversation i veckan (vinkar till Anna) fick mig att verkligen sätta fart. Det är ju faktiskt så att jag orättvist har dissat denna beskrivning i mina tidigare inlägg. Gör härmed avbön officiellt kring allt vad gäller att alla hopstickningar i beskrivningen skulle vara felvända, så är det inte. Men det är faktiskt ingen skillnad på lutningen av de dubbla hopstickningarna - det alltså dessa jag "vänder åt rätt håll" i den här versionen. Och det blir så snyggt!

Ny t-banestickning är ett till par Hedera, denna gång helt enligt beskrivningen. Sockorna blir krispigt vita och spänstiga i Rowan 4-ply soft (färg Nippy).

Längtar till sommaren och, framför allt, att få vara ledig. Logga ur, stänga av och åka bort. Förra sommarens lilla utflykt avslutades med fantastiska dagar i lånat hus på Österlen. Cykla vid havet, lata dagar i underbar trädgård, jordgubbar direkt från landet, kvalitetstid med katter, bokläsning, njutningsfull stickning... Ge mig, ge mig!

Linus och Findus hade verkligen fräcka idéer om hur man tillbringade tiden mellan dagens måltider.

Jullov

Julkalenderstickningen klar och ska nu förpackas som en senkommen namnsdagspresent till min kära syster. Denna julaftonsnamnsdagspresent har alltid varit Årets Viktigaste Paket. Kan inte tänka mig något bättre än denna stiliga och varma halsduk just i år.

Och dan före dan sveptes varsamt Ralf och Florian in i varsitt paket som sedan överlämnades till två små tjejer som julklapp. Florian ser lite deppig ut, men det är nog inte för att han strax ska adopteras bort - snarare för att han är mer lik Rosa Pantern än en cool katt.

Just nu njuter jag i fulla drag av att känna mig lite ledig. Lägger pussel (flera år sen sist!), äter godis, läser bok, lyssnar bok, stickar, tittar dvd. Lämnade dock hemmet igår för att skyggt smyga iväg till Stadsteatern. Vilket jag absolut inte ångrar - vilken suverän föreställning! Nåväl, den här lågintensiva tillvaron skulle jag alltför lätt kunna vänja mig vid.

Men idag bär det iväg till Siljansbygden för något sorts nyårsfirande. Som resestickning följer den här reprisen med. Och, jaadå, ni ser rätt; det är precis samma Ljuvliga Läjs som tidigare i höstas. Men den här gången stickar jag i ett finare garn med tunnare stickor och vänder alla hopstickningar åt rätt håll. Det är ett stort mysterium varför originalbeskrivningen bara struntar i denna enkla detalj. Och tillika varför jag valde att strunta i det när jag upptäckte problemet en bit ner i mönstret på sjal nr 1. Var väl alldeles för uppstressad av att jag försökte mig på "the perfect project for experienced knitters who love a challenge". Vem är väl jag att kunna sticka och så vidare. Men så farlig är faktiskt inte den här knasiga beskrivningen.

Nu är det hög tid att slänga ihop lite packning och se till att komma i tid till tåget!

 

Lovely Lacy Shawl

Nu är Lovely Lacy Shawl klar!

Mer info kommer - jag är fortfarande helt slut efter blockningen.

UPPDATERING: Sjalen är stickad med ett entrådigt vävgarn, 2 härvor precis, och stickor 3,5 mm. Jag följde mönstret slaviskt ner till avmaskningsvarvet som jag inte stickade i picoter utan istället virkade ihop maskorna 3 i taget med luftmaskbågar emellan.

Beskrivningen är rätt rörig med all text, men absolut inte omöjlig att följa om man noggrant markerar rapporterna över varven. Mönstret är uppbyggt av triljoner dubbla omslag, vilka är lätta att tappa på avigsidan. De "berömda" felen är faktiskt inte så många, men de finns och är tålamodsprövande. När jag hade lärt mig hur bladmönstret var uppbyggt såg jag att en del av hopstickningarna beskrevs lutande åt fel håll vilket kändes rätt klantigt.

Sjalen påbörjas uppe i nacken och maskantalet ökar rätt häftigt de första 30 varven, det är därför som den ser lite pucklig ut i överkanten (jag har gjort mitt yttersta för att försöka blocka bort detta men det är omöjligt).

Det blev en mycket stor sjal för att jag stickade i ett tunt garn som jag kunde spänna ut ordentligt. I beskrivningen anges att man ska sticka i ett tunt sockgarn.

Världens största provlapp

Jag finns kvar även om det inte bloggats på ett tag. Så lätt slipper ni inte undan.

Det är febril aktivitet vid alla fronter. Men livet funkar (tror jag, har inte känt efter) trots att det går i 180. Så vad har jag då klämt in för stickning i kaoset? Något rätstickat, rakt och rogivande? Nä. Mina smått maniska drag har såklart fått mig att dra igång något riktigt hysteriskt.

Det här kunde vara Byltets återkomst men är faktiskt Lovely Lacy Shawl, sjalbeskrivningen med den läskiga dispositionen ni vet. I pyttesmå bokstäver och dessutom innehållande fel och otydligheter har det legat ute i flera år på nätet. Många har vittnat om hur de brutit ihop innan de givit upp. En beskrivning helt oemotståndlig för en stickmaniker med andra ord.

Här ses då resultatet av två (eller är det tre? vet inte, allt är ett töcken) helgers febrilt stickande och läsande av spetsinstruktioner. Jag började testa beskrivningen litegrann i ett urknaggligt entrådigt vävgarn som jag fått av en snäll människa. Riktigt raspigt och omedgörligt är det. Absolut inget för fin sjalstickning. Men nu har det ändå blivit så att jag fortsatt. Provlappen börjar anta smått sjalliknande former. Hur ska det här sluta?