www.flickr.com
|
Här är Beaumont som jag stickade på min sista klass på KnitCamp. En rundstickad mössa med tvåfärgsmönster. Eftersom jag samlat på mig en del smånystan av fint shetlandsgarn under veckans kurser använde jag det.
De här brungrågröna färgerna är inte alls min vanliga palett, men de stämde så bra överens att det var synd att inte göra något av dem. Och så är garnet är en fröjd att sticka med.
Den sista program-punkten jag hade biljett till var en paneldebatt med ett helt gäng lysande personer. På bilden syns från vänster Debbie Stoller (moderator), Liz Lovick, Deb Robson och Norah Gaughan. Resten av raden bestod av Anne Modesitt, Woolly Wormhead, Jared Flood, Nancy Bush och Lucy Neatby. Så härligt! Konstigt nog var det långt ifrån fullsatt, i publiken blott ett 40-tal personer.
Debbie ställde bra frågor bl.a. om stickning om 10 år, Internets betydelse med mera. Den avslutande rundan med frågan "Vad gör du just nu?" besvarades av samtliga paneldeltagare med "En ny bok" vilket onekligen trissade upp förväntningarna inför kommande bokvår. Tja, efter detta återstod bara att äta middag, ta ett glas på studentpuben och packa inför söndagens tidiga avfärd.
Ja. Vilken vecka jag varit med om! Så många intressanta människor jag träffat. Så mycket usel engelska jag pratat. Så mycket jag har stickat varje dag. Så gärna jag skulle vilja vara med om det här igen! Visst fanns det brister i arrangemanget, men jag är övertygad om att de allra flesta är både nöjda och belåtna med sin stickvecka i Skottland. Jag går iallafall fortfarande runt med ett fåntrattigt leende när jag tänker på att jag fått vara med om KnitCamp 2010.
(Det är nästan så att jag skulle vilja sova med boken Nancy skrivit i under kudden, men då får jag ju lov att släppa taget om den.)
Lördag morgon, det var den allra sista KnitCampdagen som randades. Jag var ledig från kursandet på förmiddagen vilket innebar veckans första sovmorgon. Kvällen innan hade jag stickat (och stickat om) den kommande eftermiddagens läxa både en och två gånger. Min sista kurs var nämligen en halv dag med Jared Flood och hans egen design Beumont.
Väl i klassrummet efter lunch flög tiden iväg och det var lite uppbrottstämning i luften. Det hade också kört ihop sig med den avslutande paneldebatten som gjorde att lektionen måste avslutas lite tidigare. Men det gjorde faktiskt inget. Alla var rätt trötta efter den intensiva veckan. Jared bara tittade på klockan och räknade ut hur lång tid vi hade på oss för de olika momenten han ville gå igenom. Efter kameraklick och sträng blick började så lektionen.
Än en gång kunde jag förundras över hur många olika sätt man kan få till sin tvåfärgsstickning på. Xania från Portugal lät garnerna löpa runt nacken för att få till en bra spänning på trådarna. Resten av oss var antingen pickers, throwers eller både och. Trots att alla hade någon egen variant på hur vi höll garn och stickor så lyckades Jared ändå förklara begreppet garndominans (och varför det är så viktigt att känna till detta fenomen) för varenda en. Jag är verkligen impad av Stickmagistern Jared. Om nu någon hade lyckats missa det.
Slutet på den härliga KnitCampveckan inleddes med att marknaden öppnade i Pathfoot Building på fredag förmiddag. En bit ifrån huset kunde Dylan Thomas dikt In my craft or sullen art beskådas i stickat jätteformat. Tyvärr vet jag inte vilka som låg bakom denna installation. Den var enorm, vilket arbete!
Marknaden höll till i en stor entréhall i markplanet och i två stora rum på andra våningen. Mycket fint att gotta sig åt, oj oj! Till exempel ull från Rare Breeds Survival Trust och mycket annan fiber och spinnutrustning. Var man intresserad av spinning var marknaden verkligen en höjdpunkt! Själv fastnade jag hos Moray Firth Partnership, ett projekt som samlar in och sprider vidare gamla mönster på fiskartröjor, ganseys. Det värmde i hjärtat att få träffa sådana eldsjälar!
Nå, jag satsade mina kulor på garn från Jamieson & Smith och vackra handfärgade hävor från Lucy Neatby. Och ett par signerade böcker av Nancy och Jared. Hade tur som hann rycka åt mig av de få exemplar som fanns att tillgå - lycka!
Hos Yarngathering kunde man också få se Kerstins stickade Nessie som vann tävlingen om Vackraste Skotska Sjöodjur på Pub Quiz-kvällen. Hurra! Här ser ni också Kerstin själv (glasögon) som verkar fundera på hur mycket plats hon kan ha kvar i resväskan.
När även denna fullspäckade dag led mot sitt slut började jag känna hur trött jag var efter alla upplevelser. Men jag hade ytterligare en kurs kvar att se fram emot. Kvällen tillbringades därför i koncentrerad och förberedande stickning inför lördagens tvåfärgsstickning med Jared Flood. Haddenäran till mig!
På fredag förmiddag hade jag en lektion med min stora idol Nancy Bush. Det var allt lite nervöst där jag satt och försökte se oberörd ut i klassrummet (antagligen såg jag ut som ett S i ansiktet). Men så kom hon in och var bara så där tjusig, vänlig och fantastisk som man hoppats på.
Lektionen handlade om Travelling Stitches, småmönster av korsade maskor som används på vantar och sockor. Påminner om de bayerska vridna maskorna, men dessa estniska är enklare att utföra och ser minst lika anslående ut. Men vi fick också, av bara farten, lära oss en kalasuppläggning för sockskaft. Samt höra flera spännande anekdoter om forna dagars stickning i Estland. Vi pratade också om Sverige, tvåändsstickning och Sätergläntan (där Nancy varit elev).
När lektionen var slut ville jag bara gå fram till henne och berätta att hon genom sina böcker öppnat dörren för mig till så mycket fantastiskt stickteknik, att jag har kunnat knyta an till min älskade mormors ursprung och att jag har alla hennes böcker och hon är bara bäst och jag tycker hon är fantastisk och Drottningen och helt fantastisk och... Jag gjorde det!
Jag ska ärligt säga att jag inte lämnade campus under hela veckan KnitCamp pågick. Tänkte visserligen ett par gånger att jag skulle ta bussen tillbaka in till Stirling, men sen tänkte jag på nåt annat.
Omgivningarna var mycket vackra och det var alldeles lagom att ta en daglig runda runt sjön som fanns på området. Det blev ännu mer motion var dag då det var långt mellan studentrum, restaurang och klassrum.
Det var faktiskt irriterande att det inte fanns något nätverk att koppla upp sig mot ens på elevhemmet. Som besökare var den enda möjligheten ett par lånedatorer i huvudbyggnaden som man kunde få en gästinloggning till. Men då måste man passa tider och träffa rätt person på rätt kontor. Så det hände ju inte. Desto mer stickning istället.
På unversitetets hemsida hittade jag en film som alldeles i början visar lite hur det ser ut.
EDIT: Jag var inte ensam svensk på KnitCamp. Kerstin var ju också där tillsammans med sin fina Nessie. Läs mer om Nessie, Clapotea-partyt och den hejdundrande pub quizen på hennes blog!
På onsdag förmiddag var det dags för en halv dags fotokurs för den fullkomligt bedårande Mary Jane Mucklestone. Hon visade bilder från Interweave Knits och berättade om arbetet bakom kulisserna när dessa stillsamma och konventionella modellbilder ska plåtas. "Här står jag på ett ben utanför bilden och håller undan en ful gren med ett kvastskaft", typ. Kul och intressant! Vi fick också lära oss att bygga en enkel ljuslåda av en kartong och vitt papper.
Efter teorin fick vi gå ut och praktisera själva. Jag hade tagit med mig Peace and Love-vantarna i förhoppning om att få lite tips till hur ta bra och roliga vant- och sockbilder. Mary Jane drog raskt på sig vantarna och satte sen av runt innergården och poserade med dem mot än cementrör, än grönska och flera olika stenblock. Vantarna skulle vara i aktion. Hennes allra bästa tips för stickfoto är nämligen människor. Man behöver inte ta helbilder, men en socka på en fot är alltid mycket intressantare än platta, tomma sockor på ett bord. Varje stickcafé bör alltid ägnas till hälften åt att hjälpa varandra med foton till bloggar och Ravelry, hälsar hon.
Det var inte så otippat en både givande och lärorik kurs. Mary Jane är inte bara en skicklig stickare, stylist och fotograf, hon kan dessutom förmedla kunskaperna på ett ytterst charmfullt och personligt sätt.
Min första kursdag, tisdag, ägnades helt och hållet åt Fair Isle-stickning med Liz Lovick. Det är en dam jag verkligen längtat efter att få träffa! Ingen har som hon utforskat och dokumenterat den brittiska sticktraditionen. Här skulle det minsann bjudas på info direkt från den innersta kretsen. Och jisses så bra hon var! Vi fick sticka mönster, klippa steekar, se massor av bilder från ön, lyssna på stickhistorier från både då och nu - det var bara att lapa i sig. En både omtumlande och fulländad dag. Hade jag dött under natten hade jag gått hädan både lycklig och med huvudet fullt av OXO-bårder. Samt Liz påstående om att ingen människa på Fair Isle klippt en endaste liten steek förrän någon gång på 1980-talet. Omskakande.
Jag hade snappat upp någonstans att Liz kom från Shetlandsöarna, men det visade sig vara falskt alarm. Hon är född och uppvuxen i England men bor sedan länge på Orkney. Under sista dagens paneldebatt berättade hon att hon just nu arbetar på en bok om den bortglömda stickningen på Orkneyöarna. Och, det bästa av allt!, hon kommer gärna till oss här i Sverige och håller kurser någon gång. Visst blir man pirrig som sockerdricka?
Klassen fick också besök av den förtjusande Sandra från Jamieson & Smith som demonstrerade hur ett stickbälte ska användas. Vi konstaterade förundrat vilken hastighet det går att komma upp i när man inte behöver hålla i mer än en sticka.
Det hade varit helt perfekt att gå ännu en heldag med Liz, Further Exploration of Fair Isle, men det fanns ju så många andra lärare jag också bara måste få träffa. Kursutbudet var helt fantastiskt trots att det ströks och stuvades om i schemat rätt friskt pga lärartrasslet.
PS Här är länken till Liz Lovicks sida Northern Lace.
Recent Comments