En till stickblogg

Långsamhetens lov

Det går framåt. Men oerhört långsamt. Något varv då och då blir det. Diagramstirret tar nästan knäcken på mig.

Winter Twilight Mitts

Efter riskfyllda utsvävningar med mohair och stickor grövre än 3 mm känns det tryggt att ha återvänt till slätt ullgarn och 2 mm.  Och det finns ju flera klassiker än Selbu Modern att bocka av och få ur systemet. Till exempel Winter Twilight Mitts  Här stickas det nu glatt med sockgarner (ett köpes och ett handfärgat). Jag trodde inte själv att mer diagramstickning skulle vara grejen för mig just nu - med lövmakeri och annat - men det var som att komma hem. 

Förresten: ikväll fick Ravelry sin tvåmiljonte medlem.

Succéstickning

Om min förra post var en miserabel rapport så kommer här desto godare nyheter; Stickas halvvante som jag stickat klart under helgen. Beskrivningen finns tillgänglig för medlemmar i föreningen via hemsidan. Det är Eva-Lotta som står bakom det fina mönstret. Flätan är verkligen pricken över!

Jag har gjort några små modifieringar genom att lägga till några maskor och varv eftersom jag stickade med tunna sockggarner. Att jag missförstod instruktionen till muddens i-cordkant nederst gjorde faktiskt ingenting.  Det blev ändå superfina vantar. Kul stickning dessutom!

FO Latvian Fingerless Mitts

 
Racerstickade halvvantar. Roligt med alla detaljer på muddarna! Men rutmönstret på den övre delen var mycket svårt att få snyggt. Dessutom mesade färgerna ihop sig på ett dåligt sätt. När Om jag stickar ett par till ska jag byta ut den gula mot den rävfärgade istället. Men det var rolig stickning. Vroom!

Trådfästarfest

Latvian Fingerless Mitts

På omslaget till senaste Knitting Traditions  finns ett par såå vackra halvvantar. Det är vantar med liksom extra allt. Tidningen är inte ny, den kom i vintras, men det är inte förrän nu jag kommit mig för att beställa den. Vilken tur att det numera finns digitala versioner av tidningar som säljer slut. Och så behöver man inte sitta vid brevlådan och vänta. Betala, pling, en länk - det tar sekunder! Passar särskilt utmärkt för stickare som kan vara lite otåliga av sig. 

Iallafall! När jag läser och luftstickar från vantbeskrivningen tar jag mig igenom mönster med tre färger per varv, picoter och hålmönster och flätor. Visst får man lite hög puls och blir supersticksugen? 

Vilken tur att jag jobbar bara ett stenskott från Litet Nystan. Och vilken tur att där finns så många vackra färger av tvåtrådigt ullgarn. Passande alldeles utmärkt för lettiska vanttraditionsvibbar.

Nu tar jag mig faktiskt tid i helgen för att sticka och lägger andra saker åt sidan istället. Så blir jag en lugnare och gladare människa. Med tjusiga vantar dessutom.

  

 

Slutligen

 
Nu har jag stickat och reviderat kurshalvvanten hela helgen. Och till sist tror jag att beskrivningen funkar. Borta är de färgade kanterna överst på både vante och tummar - vilket jag tycker ser mycket bättre ut (och innebär färre trådar att fästa). Själva vantarna är också kortare så den boxiga formen fick något lite bättre proportioner. 

Jag har stickat och ritat och skrivit om hela rasket minst tre gånger de senaste dagarna. Och det var sjukt kul hela tiden!

Latvian Fingerless Mitts

Redan första gången jag bläddrade i den suveräna boken Knitting Classic Style av Veronik Avery fastnade jag för de här färggranna halvvantarna.

På stickstämman i Leksand 2007 köpte jag flera nystan norskt spelsaugarn av Karin Kahnlund. Så ovanligt smart, för nu kommer de väl till pass!

Små glädjeämnen

Än en gång befinner jag mig i en förvirrad tillvaro. Trevar mig tappert framåt med stickningen som min enda vän. Små saker (som att mitt mejlprogram har kraschat t.ex.) blir precis lika stora och jobbiga som en del mycket större och värre. Stickar, funderar och jäktar runt som en rutten kanin. Men några punkter under rubriken Räkna De Lyckliga Stunderna Blott kan jag väl ändå klämma fram:

Min japanska stickbok har äntligen landat å hallgolvet; New Style of Heirloom Knitting av Toshiyuki Shimada och den är precis vad det låter som. Tröjor, sjalar, mössor och koftor med stor del av igenkännandets glädje. Slutresultatet blir här superperfekta konstruktioner med detaljrikedom ned i minsta resårkant. Har ännu inte bestämt mig för vad jag tycker. Är hittills mest bara fascinerad.

Mönstret till halvvantarna är klart. Opalgarnet var ett impulsivt och improviserat val av material till dem. Hade jag tänkt lite (va? jag?!) skulle jag nog direkt ha gått in för något riktigt mjukt och gosigt; alpacka eller en kashmirblandning. Men nu är det som det är. Ganska nöjd ändå. Überpedagogisk beskrivning finns nu här (pdf).

Är snart inne på de sista darrande varven på min Lovely Lacy Shawl nummer 2. En trevlig mejlkonversation i veckan (vinkar till Anna) fick mig att verkligen sätta fart. Det är ju faktiskt så att jag orättvist har dissat denna beskrivning i mina tidigare inlägg. Gör härmed avbön officiellt kring allt vad gäller att alla hopstickningar i beskrivningen skulle vara felvända, så är det inte. Men det är faktiskt ingen skillnad på lutningen av de dubbla hopstickningarna - det alltså dessa jag "vänder åt rätt håll" i den här versionen. Och det blir så snyggt!

Ny t-banestickning är ett till par Hedera, denna gång helt enligt beskrivningen. Sockorna blir krispigt vita och spänstiga i Rowan 4-ply soft (färg Nippy).

Längtar till sommaren och, framför allt, att få vara ledig. Logga ur, stänga av och åka bort. Förra sommarens lilla utflykt avslutades med fantastiska dagar i lånat hus på Österlen. Cykla vid havet, lata dagar i underbar trädgård, jordgubbar direkt från landet, kvalitetstid med katter, bokläsning, njutningsfull stickning... Ge mig, ge mig!

Linus och Findus hade verkligen fräcka idéer om hur man tillbringade tiden mellan dagens måltider.

Halvvantens återkomst

Jag gav mig inte med de där halvvantarna jag inte var så nöjd med här före påsk. För att minska ner klunsighetsfaktorn har jag nu provat att sticka i ett tunnare garn än i det tidigare försöket. Fortfarande på stickor 2,5 mm men i Opalgarn. Bättre? Tja, jag tror faktiskt det.

Nu återstår att sticka lilla tummen, skriva ihop nåt sorts mönster och raskt vispa ihop en högervariant. Beskrivningen lär väl dyka upp någonstans i närheten inom en inte alltför avlägsen framtid.