Redan första gången jag bläddrade i den suveräna boken Knitting Classic Style av Veronik Avery fastnade jag för de här färggranna halvvantarna.
På stickstämman i Leksand 2007 köpte jag flera nystan norskt spelsaugarn av Karin Kahnlund. Så ovanligt smart, för nu kommer de väl till pass!
Än en gång befinner jag mig i en förvirrad tillvaro. Trevar mig tappert framåt med stickningen som min enda vän. Små saker (som att mitt mejlprogram har kraschat t.ex.) blir precis lika stora och jobbiga som en del mycket större och värre. Stickar, funderar och jäktar runt som en rutten kanin. Men några punkter under rubriken Räkna De Lyckliga Stunderna Blott kan jag väl ändå klämma fram:
Min japanska stickbok har äntligen landat å hallgolvet; New Style of Heirloom Knitting av Toshiyuki Shimada och den är precis vad det låter som. Tröjor, sjalar, mössor och koftor med stor del av igenkännandets glädje. Slutresultatet blir här superperfekta konstruktioner med detaljrikedom ned i minsta resårkant. Har ännu inte bestämt mig för vad jag tycker. Är hittills mest bara fascinerad.
Mönstret till halvvantarna är klart. Opalgarnet var ett impulsivt och improviserat val av material till dem. Hade jag tänkt lite (va? jag?!) skulle jag nog direkt ha gått in för något riktigt mjukt och gosigt; alpacka eller en kashmirblandning. Men nu är det som det är. Ganska nöjd ändå. Überpedagogisk beskrivning finns nu här (pdf).
Är snart inne på de sista darrande varven på min Lovely Lacy Shawl nummer 2. En trevlig mejlkonversation i veckan (vinkar till Anna) fick mig att verkligen sätta fart. Det är ju faktiskt så att jag orättvist har dissat denna beskrivning i mina tidigare inlägg. Gör härmed avbön officiellt kring allt vad gäller att alla hopstickningar i beskrivningen skulle vara felvända, så är det inte. Men det är faktiskt ingen skillnad på lutningen av de dubbla hopstickningarna - det alltså dessa jag "vänder åt rätt håll" i den här versionen. Och det blir så snyggt!
Ny t-banestickning är ett till par Hedera, denna gång helt enligt beskrivningen. Sockorna blir krispigt vita och spänstiga i Rowan 4-ply soft (färg Nippy).
Längtar till sommaren och, framför allt, att få vara ledig. Logga ur, stänga av och åka bort. Förra sommarens lilla utflykt avslutades med fantastiska dagar i lånat hus på Österlen. Cykla vid havet, lata dagar i underbar trädgård, jordgubbar direkt från landet, kvalitetstid med katter, bokläsning, njutningsfull stickning... Ge mig, ge mig!
Linus och Findus hade verkligen fräcka idéer om hur man tillbringade tiden mellan dagens måltider.
Jag gav mig inte med de där halvvantarna jag inte var så nöjd med här före påsk. För att minska ner klunsighetsfaktorn har jag nu provat att sticka i ett tunnare garn än i det tidigare försöket. Fortfarande på stickor 2,5 mm men i Opalgarn. Bättre? Tja, jag tror faktiskt det.
Nu återstår att sticka lilla tummen, skriva ihop nåt sorts mönster och raskt vispa ihop en högervariant. Beskrivningen lär väl dyka upp någonstans i närheten inom en inte alltför avlägsen framtid.
På gårdagens stickcafé började jag leka med ett nystan Wool Cotton (Gepard) som jag hittat i mina outgrundliga gömmor. Och idag är ett par halvbra halvvantar klara.
Trots försöket att få till något "litet och nätt" känns resultatet tyvärr bara klumpigt. Det som ändå finner nåd är effekten som ett omslag precis före och efter en fläta gör. Lägger det på minnet.
