En till stickblogg

Premiär

På Stationsvägen 16 var det högtidlig invigning av min nya sjal idag.

Det var Karin som fick den äran att prova hur 130X130 cm spetsstickad merino känns vikt på diagonalen.

Jag vill verkligen tacka ödmjukast för alla vänliga kommentarer ni strösslat med. Den här stickningen har faktiskt tagit ganska lång tid och även inbegripit ett (sedvanligt) moment av Räcker Garnet? innan jag slutligen maskade av den sista lilla uddrapporten. Med garn kvar.

Den här sjalen var, som alltid med Cheryl Oberles beskrivningar att följa, en mycket trivsam stickning. Det måste vara den tredje eller fjärde sjalen jag stickat från hennes finfina bok.

Blockning (äntligen)

Som vanligt var det en mödosam historia att kravla runt på golvet med tusen nålar och maskor.

Men nu är Fir Cone Square Shawl snart ett efterlängtat FO.

En klar röd sjal

Jaa. Stickas temavecka har startat; en virtuell kryssning mellan några, ur sticksynpunkt, högintressanta öar. Rubrikerna i det fullspäckade schemat kommer att aktiveras successivt under veckan. Så gå in på sidan och kolla varje dag. Passa då också på att tävla om de fina priserna i den dagliga tävlingen. Och var med i Galleriet och på Forumet. Det här ska ni självklart inte missa!

Här hemma: ännu en skälvande bild på den ilsket röda sjalen. Om ni inte heller ser vad det föreställer kan jag berätta att detta är (pukor och trumpeter) inledningen till de sista två rapporterna på Fir Cone-sjalens uddkant. Den var lång. Man kan till och med säga Jättelång utan att överdriva. Men nu är hela rasket klart och vägt (ca 180 g). Imorgon ska den förberedas för obligatorisk blockning. Närmare information kommer när jag sansat mig lite.

Bara resten kvar

I ren upphetsning över att nu bara ha 3816 varv kvar på Fir Cone-sjalens uddkant glömde Heléne att hålla kameran stilla.

Fir Cone Square Shawl

Jamen, här är den ju; Fir Conen i all sin bylsiga fulhet på en alldeles för kort (och trubbig) rundsticka. Hopstickningar med tunt garn + trubbig spets på stickorna är onekligen att höja svårighetsgraden i stickningen ett par knäpp. Men detta var högst ofrivilligt - alla andra rundstickor av dimensionen jag behövde var upptagna på annat håll.

Ja just ja, sjalen var det ju... Första delen består av en kvadrat med heltäckande spetsmönster. Andra delen innebär att plocka upp maskor upp runt alla sidor och rundsticka en bred bård (den som jag har haft såna problem med) med sicksackiga hålmönster och med ökningar i kvadratens fyra hörn. Allra ytterst stickas poetisk uddkant. Fast till dit har jag många, långa varv kvar på de Fördömdas Bård.

Mera post

Under Syfestivalens allra skälvande sista halvtimme rusade jag till Lienes design från Strängnäs. Hon hade traditionsenligt bullat upp med både garner och tyger. Hann snabbgosa med både underbar kashmirblandning och ullsilke och supertunn mohair innan hela montern skulle rivas för den här festivalen. Men, det var ju inte därför jag var där... I mars förra året köpte jag ett tunt ullgarn i en härlig röd färg av henne. Och började sent om sider att sticka en Fir Cone Shawl (från Folk Shawls) av det. Men har såklart råkat i tvivel vad gäller garnmängden redan efter den första av sjalens tre delar. Hade hon möjligtvis lite mer av samma...? Nej, inte med till mässan, men väl hemma på lagret. Och titta vad som nu kommit med posten; en fräsch tvåhektos förstärkning till stackars Fir Cone. Heja Posten! Och TACK, Liene!