En till stickblogg

Kurshelg i Skåne

 Jag har varit stickfröken hela helgen i Skåne. Närmare bestämt på Önnestad folkhögskola utanför Kristianstad. På bilden förevisar gruppen resultatet av två dagars intensivt stickande. Ni var allesammans mycket duktiga och det var så roligt att få träffa er! Hoppas ni inte har träningsvärk eller nervösa besvär idag. Tack alla! Ett särskilt varmt tack till Kristina som skjutsade mig både hit och dit hela helgen.

Som en extra bonus fick vi se allt fint som kommer att ingå i Ann-Mari Nilssons nya stickbok. Håll koll på Hemslöjdens förlag framåt hösten! Detta vill ni nämligen inte missa.

Det är också på Önnestad folkhögskola som årets stickstämma kommer att hållas. Programmet och information om anmälan finns nu utlagt på bloggen Stickstämma 2011.

Inga steekar på Shetland

Ja, jag är lite omtumlad av vad jag fick höra av Liz Lovick på kursen - inga steekar på Fair Isle! Eller Shetland överhuvudtaget vare sig nu eller då. Vad är detta? Liz säger att hon har frågat minst 50  shetlänningar om de, deras mammor eller mormödrar stickar eller har stickat med steekar. Ingen!

Däremot finns det ett namn för stället där man i rundstickning delar för fram- och bakstycke och stickar resten fram och tillbaka: the splittin'. Och när Liz Lovick inspekterat gamla tröjor så finns där inga uppklippta ärmhål att se. De enda garnändar som syns är när färgbyten har gjorts för mönstret. Man har alltså stickat räta och aviga varv. En annan metod skulle ha varit att ta av garnet vid slutet av ett rätt varv, skjuta tillbaka maskorna på stickan (lång strumpsticka + stickbälte) och sticka nästa varv också från rätsidan. Då bildas en "frans" på insidan av varje ärmhål.

Men jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. Lovick hävdar alltså att begreppet steek för första gången dök upp i Sheila McGregors bok på 70-talet. McGregor hävdar att Lovick har fel men har inte närmare angivit sina källor. Säger Lovick. Ord står mot ord. Men spelar det någon roll vem som har rätt eller fel? Det är en levande sticktradition som fortfarande utvecklas och förfinas; the crocheted steek, anyone?

Knit Camp Vest

 
Men kolla! En slipover speciellt designad för Knit Camp 2010. Garnnystan, får och tistlar i fina färgkombos.

Beskrivningen finns hos Britsh Yarn och garnkit hos Jamieson and Smith.

Sticka med två färger och våga klippa - igen!

Foto: Maria Gustafsson

Den 7 och 14 november har jag fått möjlighet att åter hålla kursen i att sticka med två färger och våga klippa, dvs sticka en Fair Isle-tröja till din nalle. Denna gång är det i Studieförbundet Vuxenskolans regi, på Hantverksgården Skogsbo i Bromma.

Kursen är uppdelad på två dagar under vilka du får prova på att sticka de klassiska mönstren från Shetland och samtidigt öva på ditt handlag för tvåfärgsstickning. För de som är intresserade visar jag hur man kan hålla en färg i var hand för att underlätta mönsterstickningen.

Under kursens avslutande del klipps rundstickningarna upp för ärmhål och öppning mitt fram. Det brukar alltid vara lika spännande när man ska göra det första gången!

Genom att sticka denna lilla kofta lär du dig samtidigt alla moment som ingår i en traditionell shetländsk tröja eller kofta i din egen storlek. Här finns lite tröjbilder från kursen jag hade i Karlstad tidigare i oktober.

Störst utbyte av kursen får du om du redan behärskar räta och aviga maskor samt att hantera rund- och strumpstickor.

Anmälan och frågor mailas till erika.aberg@sv.se eller ring 08-25501. Välkommen med din anmälan!

Ljus mörk antracit och vit

Efter ovanligt mycket färger och prål i stickkorgen på senaste tiden är jag nu åter tillbaka i trygga och prunkande gråtoner. En ljus en mörk en antracit och en naturvit, yey!

Men nu får det stora grå vackert vänta ett tag. I morse vaknade jag nämligen upp med en riktig sticksnilleblixt färdig och klar i skallen. Eller ja... det återstår väl att se då jag måste börja testa den på en gång. Redan i denna sekund jag avslutar denna hastiga post.

Forts. följer.

UPPDATERING: Nu har jag stickat järnet och testat min idé. Det bidde en halvvante av den tidigare ej skådade typen "Dalarna goes Estland". Askul stickning! Nu ska jag finslipa detaljer och material, skriva beskrivning och spara den till det kommande vanttemat på Stickas hemsida. Snart får ni se den!

Kurs i höst

Under helgen har jag fått en förfrågan om jag skulle vilja reprisera en gammal favorit; en helgkurs där deltagarna får lära sig att sticka med två färger och samtidigt konstruera en traditionell shetländsk tröja genom att sticka en kofta i nallestorlek.

Hurra! Gissa om jag vill... :-)

Så om intresse finns kan kursen genomföras under två söndagar i höst. Jag kommer att hyra in mig hos butik Trassel, som är en både ljus och rymlig lokal. Och butiken är stängd på söndagar, vilket innebär maximalt med studiero.

Men hur många är ev. intresserade av att vara med? Mejla mig (länk överst till höger) därför omedelbart om du är intresserad! Jag har inte bokat in några särskilda datum ännu, men det kommer att bli två söndagar under oktober eller november.

UPPDATERING: Det blir en kurs! Uppdelad på två söndagar: den 19 oktober och 9 november. Jätteroligt, tycker jag!

När det är som bäst

Den här bilden finns i Shetland Museums stora fotoarkiv. Och den ger mig sådana rysningar av välbehag. Jag älskar det här! Detta är för mig nån sorts "höjden av".

Kolla bara hur O:na i OXO-bårderna är olika, både till mönster och form. De i översta raden är lite spetsigare och sportigare, bara en sån sak. Och resten av dem är i grunden lika till sin uppbyggnad, men har anpassats lite här och där för att de olika mönstren ska få plats i dem. Eller vice versa. Färgrandningen är också lite varierande; tre, fem, två(!) eller ja, det antal varv man råkar behöva för att saker ska gå jämnt ut innan den blå-vita bården.

Det känns som om det här är stickat mer med hjärtat än med hjärnan, om ni förstår vad jag menar. Inte så matematiskt exakt eller så där ljuvt färgskiftat. Mönstren är heller inte exakt centrerade utan hoppar fram och åter i bårderna. Och färgerna! Blått, vitt, gult/beige (?), engelskt rött och mystiskt brunt (?). Jag älskar, älskar, älskar...

Det finns ytterligare ett par bilder på denna stickning i arkivet, men det framgår inte om det verkligen är en tröja. Ingen förklarande text på något vis. På en av närbilderna syns en sytråd överst - kan det vara från en isydd lapp? Behöver ju inte vara en tröja ändå. På denna större bild skymtas en traskant. Något som är förstört eller bara omonterat? Hur som helst gör det mig lycklig.

Jag rekommenderar verkligen ett besök hos Shetland Museum and Archives. Fotoarkivet är fantastiskt. Som sagt.

UPPDATERING: I Feitelsons bok The Art of Fair Isle Knitting finns faktiskt samma bild som i detta inlägg, har jag precis upptäckt (sid 23). I bildtexten står angivet att det är en "wellworn jumper from the turn of the century". Men då så, då vet man.

Spetsöverdos

En gång i världen började jag på den här tröjan, Faroe, i design av Hon-man-inte-nämner. Garnet jag valde var Hifa-2. Som vanligt var det full kalabalik med stickfastheter och storlekar. Så det var ingen kul stickning. Den blev liksom liggande. Men så här långt kom jag (never mind the 60-tals ryamatta) innan jag imorse repade upp mina vedermödor. Resåren sparade jag dock och har nu återanvändningsplaner för densamma. Nu ska jag inte säga mer ifall det går i stöpet. Men jag längtar mig sjuk efter en sån här tvåfärgshistoria just nu! Så jag har faktiskt börjat så smått under eftermiddagens stickträff med Avigmaskan å butik Trassel.

Ja, det är ju så att jag, efter flera glada tillrop efter uddkantsvånde-posten häromdagen, har fortsatt på inslagen rutt med Froggens kant. Kollade på Layercake igår kväll (rejält tunn och blaskig story, men guVd va snyggt) och stickade samtidigt till mig en rejäl OD vad gäller spets tack vare udd-harvandet. Bläh.