Har i dagarna fått klart ett Wollmeise-projekt. Och nej, jag behövde inte titta igenom alla sidorna med beskrivningstips som jag tidigare laddade upp för. Tämligen omgående fastnade jag för de fantastiska fingervantarna Callisto av Åsa Tricosa. Som var njutningsfull stickning hela vägen! Både beskrivning och garn passade verkligen ihop. Dessutom massor av vridna maskor som poppar lite extra fint bredvid de aviga - love, love, love!
Stickning när den är som bäst; inte allt för svårt att åstadkomma men med fantastiskt resultat.
Färgerna jag plockade ur Wollmeise-stashen blev en turkos (som jag tidigare nystat upp och slarvat bort banderollen så jag tror färgen heter Aquarius) och den röda som heter Wilder Mohn.
Som alltid är det svårt att pricka in färgerna exakt på bild. Jag har försökt flera dagar med hjälp av tappra medmänniskor som råkat komma i min väg. Till exempel på kvällens träff med de trevliga stickerskorna på Avigmaskan. Här blev bildens färg för ljus och grå:
Ja, det var svårt med fotandet. Men oerhört rolig stickning! Jag rekommenderar verkligen den här beskrivningen å det allra varmaste.
Recent Comments