I lördags gjorde jag precis som Mary Jane tipsade om i somras och tog en av mina kamrater på stickcaféet till hjälp för att fotografera mina nya vantar.
Och se så mycket bättre det gick jämfört med att stå ensam hemma i ett mörkt vardagsrum. Hmm.
Stort tack till Ann som var världens proffsigaste vantmodell!
Minns ni fingervantarna Bobbie som jag stickat på en evighet? Nu är de klara!
Julia Müller har än en gång levererat en helt felfri beskrivning utan några oklarheter eller dunkla instruktioner. Man är i fullkomligt trygga händer.
Men att sticka fingervantar i tekniken vävstickning kommer jag nog aldrig mer att göra. I synnerhet fingrarna var tjorviga att få till med det lite klumpiga sticksättet.
Garnet Wollmeise behöver jag väl inte kommentera ytterligare?
Det är som om det här garnet orsakar mig nån sorts förbannelse. De mest märkliga saker har hänt under stick-ningens gång där tappade maskor i vävmönstret bara har varit bland det lättaste joxet.
Kort: Jag har stickat om den högra vanten tre gånger. Både jag och merinon är rätt utmattade vid det här laget.
Jag ger inte upp Wollmeise-stickandet riktigt ännu. Fick ett mönstertips av Helen som jag först inte fattade hur bra det var; Bobbie från Laris Design. Är vävmönster och magic loop frälsningen? Jag stickar vidare även denna helg så får vi se.
Forts. följ.
Recent Comments