En till stickblogg

Textilturné i Estland

Nu har min textila turné runt Estland börjat. Vi är ännu i Tallinn men åker vidare mot Tartu imorgon. I går var det marknad på stora torget och vi sprang på världens finaste bord helt fyllt med handstickade vantar.

Stackars Maimu's mittens

Tummarna sitter ju för högt upp! Vanten blir för kort för handen! Ser inte klokt ut! Det var inte förrän jag preppade för blockning som jag äntligen SÅG vad tokfel det blev.

Jaha, så kan det gå när man stresstickar och väljer att följa beskrivningen helt slaviskt istället för att lita till sitt eget stickande själv. Epic fail!

Muddarna blev bra iallafall. Och jag stickade åtminstone inte två höger. Kommer definitivt att sticka de här vantarna igen (med tumhål på rätt höjd).

Nu pratar vi inte mer om det här. Nånsin.

Rundstickning med midja

Det är alltså detta jag stickat på; en ännu inte uppklippt filt med en fin liten midja. Intressant är dock hur jag återgått till lättare handlag efter mitten. Borde ju ha att göra med själva mönsterstickningen. Nåväl. Nu får den här ligga till sig till ett tag. Här ska nämligen provpackas och väljas optimal resestickning för 14 dagars turné. Och har jag strumpstickor 1,25 - 2,25 mm till workshopparna?

Vantar in action

Här är Shetlandsstjärnvantarna in action. Jag gillar dom mycket! Mönstret stickade sig nästan självt och Spindrift-garnet är verkligen något extra att arbeta med. Nu när vantarna är tvättade är de lätta som luft men värmer gôtt. Jag älskar verkligen den tvåfärgade resårkanten! (Som egentligen är helt ostretchig av flotteringarna på avigan.)

Sammanlagt ägnade jag många timmar åt att få till en tumkil som var bra (och att kunna infoga den i ett diagram, puh). Jag stickade och repade upp så många gånger att garnet blev helt utnött. Men nu har jag åtminstone början till ett par grundvantar att rita fler mönster på.

Har också börjat testa och välja färger till ett kommande projekt. Vilken tur att jag kunde komplettera till Spindrift-stashen med hjälp av snabba leveranser från både Limmo Design och Stackmora Vävstuga. Tack för det!

 

Mera Estland

Jag fick ju lite folkstickningslust igen. Så här är en halv Maimu's mittens. Planen var att sticka med ullgarnet jag fyndade på resan, men det visade sig vara lite för tunt. Betydligt bättre vantstorlek blir det med Rauma Finull. Ny teknik för mig är de muschliknande maskorna som åstadkoms på ett fiffigt vis (svårt att fota ljusgrått på ljusgrått, så ni kan antagligen bara ana dem).

Jaha.  Nästa helg reser jag till Estland igen. Denna gång på mer uttalade stickäventyr i form av en tvåveckors rundresa med en amerikansk grupp. Vi kommer att åka till bl.a. Hapsal, Tartu, Kihnu och Viljandi. Det blir workshoppar och studiebesök kring den estniska sticktraditionen. Som om inte det vore nog så är en av arrangörerna och reseledarna min stora idol Nancy Bush. Så gissa om det känns som sockerdricka mest hela tiden när det nu börjar dra ihop sig?!

Rams and yowes

På midsommarresan stickade jag på Rams and yowes av Kate Davies. En ovanlig resestickning eftersom projektet omfattar ganska många nystan att hålla reda på. Men nu gick det ju bra eftersom vi åkte bil och jag kunde bre ut mig med stickningen i baksätet.

Filten stickas med Rauma Finullgarn som Helylle-Eva hjälpte mig att plocka ihop för snart två år sen. Garnet är underbart och mönsterstickningen ganska rolig, men... jag stickar i vanlig ordning bara hårdare och hårdare ju längre jag kommer. Det kvadratiska mittpartiet rundstickas och klipps upp efteråt, allt är hur bra uttänkt som helst. Förutom att min cylinderstickning sakta börjar anta formen av en vägkon ju längre jag stickar. Så den kära gamla frågan inställer sig: "Hjälper blockning?" Kan bli en rysare.

En annan sak att gruva sig för är hur klippkanterna ska hanteras. I beskrivningen ska hela den yttre kanten rätstickas dubbel för att kunna gömma dem. Känns som lite onödigt stort jobb, eller...? Jag klurar lite på att försöka göra nån variant av steek sandwich. Eventuellt. Beror på hur det ser ut när jag klippt och blockat.  

Nåväl, nu är det paus i semestrandet och jag jobbar en period. Men snart reser jag till Estland igen på en tvåveckors gruppresa med folklig stickning som tema. Kan knappt prata om det för jag har sånt pirr i magen.

Pärnu

Resans andra del gick till badorten Pärnu. Vädret var fortsatt kyligt och långt från badtemperatur. Så vi gick längs med den långa stranden och kände in den speciella stämning som infinner sig på öde platser där allt är uppdukat och klart för folkhavet. Men ingen är där. 

Musiken pumpade på från barerna som vore det fullsatt och livat vilket bara förstärkte den ödsliga känslan. Kusligt och lite härligt på samma gång.

Men det var desto mera folkliv uppe i själva staden. Här var det full fart i de många butikerna och restaurangerna. Såklart tittade jag in i varenda en som skyltade med "stickat", "garn" eller "hemslöjd". Tyvärr kändes det rätt trist med allt maskinstickat till slut. Även om det är fina tröjor.

Mina stickfynd gjordes hos bokhandlarna istället. Finns många fina böcker att bli glad och inspirerad av. Och jag hittade faktiskt ett par fina handstickade fingervantar i ett marknadsstånd på gågatan. Alla små fina detaljer i form av flätor och uppläggningar på estniska vantar upphör ju aldrig att fascinera. Jag vill testa allt och lära mig allihop!

Så efter vi kom hem har jag på nytt dykt ner i min favvobok Folk knitting in Estonia och lagt upp till ett par mönsterstickade tumvantar. För nu köpte jag faktiskt lite ullgarn i en estnisk hemslöjdsbod.