« mars 2008 | Main | maj 2008 »
Nä, jag har inte givit upp hoppet om en röd Moroccan Days-sjal.
Vid närmsta lämpliga tillfälle ska här nystvindas upp en härva sjukt snyggt mörkrött redgarn. Också från Marias garn.
Och snällisen Anna kom igår med fina pärlor som matchar.
Så, jodå... vilken dag som helst nu.
Det stickas bladkant på Shetland Tea Shawl. Mönstret heter Beechleaf Edging.
Om själva sjalen var tveksam pendlarstickning så måste uddkanten vara typ överkorsad döskalle. Det går nämligen inte att sticka en maska utan att stirra länge och ordentligt i Diagrammet.
Ändå drabbas jag cirka var tredje decimeter av något sorts övermod som gör att jag faktiskt tror att jag lärt mig de tjugo olika varven utantill. Det har jag inte. Aldrig någonsin. Däremot vet jag vilket varv det är bra att sikta på när jag ska repa upp all felstickning.
Fast det går långsamt så ser jag nästa utmaning närma sig; hur blockar man bäst ut ett runt, dyngblött ullbylte en cirkelrund sjal? Ni sitter säkert och klämmer på fantastiska erfarenheter och tips kring detta!
Det är inte bara i Stockholm det blir stickaktiviteter i sommar.
Det nordiska strikkesymposiet 2008; Fornuft og fantasi genomförs vecka 27 strax utanför Trondheim. Symposiet är ett dansk-norskt samarrangemang. Deltagarantalet begränsas till 120 st. Sista anmälningsdag 30 april. Mer information på hemsidan.
L som i lopi, isländsk ull. Den gör dig lycklig.
Plötulopi är ospunnen ull. Gör dig ännu lyckligare.
Idag har jag kollat in Tyllra i Norrtälje. Vilken fin affär! Där finns nämligen både prima slöjd OCH bra garn. Till hösten utökas sortimentet med fint norskt ullgarn. Dessutom har Annkristin stickcaféer i butiken.
Det är bara att bege sig dit.
Likt en glad vårlärka svirrar jag sedan ett par dagar runt i yster rätstickning.
Hade den enorma turen att komma över ett smärre parti Tapestry (ska det bli jag och Rowan till slut ändå?) vilket nu ligger till grund för den kära gamla Mitered Cardigan från en gulnad Vogue.
Färgen är helt fantabulous (no 179 Highland) och ull-sojablandningen verkligen njutbar. Det känns bra. Solen skiner.
Förra helgens städinsats bland garner och pågående projekt innebar givetvis en del återseenden. Med blandade känslor. Se bara.
Här hade jag tydligen tänkt mig Gemma från en Rowantidning. Frågan är bara Varför? Och varför Mandarin Petit ihop med Calmer?
Min Rowan-karriär verkar ännu inte ha tagit någon fart. Mig veterligen har jag bara avslutat en (1 st) kofta ur en av dessa mags. Den blev dessutom stulen för något år sedan.
Denna tingest är dock lättare att förstå sig på; Icequeen från Knittys senaste vinternr. Pärlor och spetsstickning går jag ju på varje gång. Den underbara färgen på Kidsilk Hazen likaså. Men allt på en gång blev lite för jobbig stickning!
Dessutom har jag under vintern sett en färdigstickad IRL. Jag hoppade inte jämfota.
Jag har en halv ärm kvar på min svartvita tolkning av denna ryskmönstrade tröja.
En halv ärm!
Varför stickar jag inte klar den? Jag kanske ÄR galen på riktigt.
Lättare igen. Detta är Secret of the Stole nr 2, ännu en s.k. mysteriestickning man får mönstret tilldelat sig bit för bit. Eftersom jag halkade efter redan vid ledtråd 3 kunde jag istället se hur allehanda sjalar istället växte fram hos mer ambitiösa stickande. Konstaterar att jag inte tycker om mönstret. Kanske slänger jag ut den genom fönstret.
Sockor; mitt eget skrälliga mönster i en stillsammare tolkning och de älskansvärda Bayerische Socks. Ingen av dem har tydligen platsat som pendlarstickning och därför har de kommit av sig. Det är klart att jag ska sticka klart dem. Nångång sådär. Ungefär.
Mosstickning med tretrådig lopi. Jag älskar mosstickning med tretrådig lopi. Men ullen verkar ha tagit slut och jag har uppenbarligen inte makat mig iväg till Halla för påfyllning. Hur dum får man egentligen bli? Jag vill ju sticka klart den här koftan så mycket att det gör ont i hjärtat!
John, I'm only dancing
She turns me on, but I'm only dancing
She turns me on, don't get me wrong
I'm only dancing
Oj, vad hände? Det var bara jag som kände mig oehört stressad av att jag inte uppdaterat veckans bokstav i ABC:andet. Eftersom jag klantade mig och inte lyckades få med David Bowie vare sig under B eller D, så måste jag bara peta in honom på något vis. Han var ju min första och största idol!
Hans 70-talslåtar gör mig fortfarande rätt knäsvag på ett skräckskönt vis.
Shetland Tea Shawl innebär att det är första gången som jag seriöst stickar "äkta spets", dvs hoptagningar och omslag på varenda varv. Tycker det blir fulsnyggt. Iallafall är det mycket kinkigare att försöka hålla reda på mönstret genom att läsa av föregående varvs aktiviteter. Trots att mönsterdiagrammet är relativt enkelt och regelbundet är det lätt att tappa bort sig. Ett ögonblicks verk att tappa ett omslag som raskt sticker iväg och gör ett hål så stort att man kan kasta in...
Hmm, å så här ljuvt och tårtpapperslikt såg det ut en liten stund innan jag beslutsamt repade upp de senaste mödosamt åstadkomna 14 varven. För att börja om med partiet av sällsynt olämplig pendlarstickning. Gjorde ett tappert desperat försök att reparera det hastigt uppkomna hålet, men det var ju bara störtlöjligt. Får ägna helgen åt att sticka med dubbelkrulligt garn. Hurra.
|
|
|
|
