En till stickblogg

Stickdate på stan

I lördags var Johanna (Knit2use och Mina maskor och stygn) i stan. Det missar man ju bara inte, så stegen styrdes raskt mot Marias garn där vi kunde sitta och prata en stund. Erika anslöt sig sedermera och det blev mycket frågor och snack om Johannas nya spännande projekt. Maria hade fullt upp med butikens många kunder, men hann även med oss bakom kulisserna.

Efter vi tårögt vinkat jö-jö till Johanna var det dags för nästa sittning. Jag och Erika ägnade ett par intensiva timmar på ett närbeläget fik. I vanlig ordning smidandes fantastiska planer kring stadens stickscen.

H

Hoppsan! Den här har ikväll blivit de här två nystanen.

Bestämde att det inte blir någon invirad busskur här i min norrortskommun. Iallafall inte den här våren.

Glad Påsk

 

Traditionsenligt bjuds här på min sons sammanfattning av påsken, tecknad för nästan 20 år sedan.

Halsduk i mohair

För ett väldigt bra tag sedan köpte jag ett par ljuvliga härvor dansk mohair. Glansigt och vackert! Länge har jag undrat vad dom ville bli. Jag hoppas verkligen att dom kan tänka sig att bli en sån här halsduk som jag började på i söndags.

Den breda bården fann jag i den estniska publikationen Haapsalu Rätikud av Linda Elgas. Häftet innehåller ett dussintal bilder och diagram på enorma, fyrkantiga sjalar med breda bårder och uddkanter runt om. Man blir helt stirrig.

Det stjärnliknande mönstret ovanför är en verklig favorit! Jag lärde mig det en gång i världen via ett sånt där album med stickmönster (som verkar finnas på många språk - mina är tyska, svenska och japanska).

I förra veckan blev jag iaf påmind om det igen när jag fick äran att gästa en både skicklig och trevlig spetsstickningsgrupp vid en av deras träffar. Jag tackar verkligen för en inspirerande kväll! Se! Nu är jag igång igen med "estniska knoppar", de snurriga små favoriterna.

G

G, som i Green Wing. Seriens absolut roligaste stunder är när det handlar om de kvinnliga karaktärerna. Jag fullkomligt älskar och sympatiserar med Michelle Gomez roll Sue White, som verkligen hatar sitt jobb och beter sig därefter.

">

Tungstickat

Jag är inne i en mycket dålig stickperiod. Inget tycks surfa på lätt och otrassligt. Allt jag tar i blir istället en kamp med fel garn och fel stickor. Ingenting blir heller klart. Jag bara börjar och börjar och börjar. På fel saker med fel garn och fel stickor. Till exempel det fina garnet jag köpte för att börja på den häftiga sjalen med pärlor... funkade inte. Tungstickat, det är precis vad det är just nu.

Då gäller det att räkna de lyckliga stunderna blott; iaf en norsk mönsterstickad strömpa. Som är klar. Om man kisar syns det inte att jag stickat om hällapp och -vändning fem-sex gånger. Så svårt det var att sticka tvåfärgat hela vägen på en socka! Detta blir första och enda gången. Det blir inte någon socka nummer två. Att tvåfärgssticka på stickor 3,5 mm med Peer Gynt-garn är alldeles för klunsigt för att jag ska tycka det är roligt eller bli snyggt. (Hur kunde jag glömma bort det?)

Med resten av garnet kan man istället sticka en lue medan man (nervöst) kollar på Livet kan börja +10. Stickningen kändes bättre än strumpan, men tv-programmet var i stället rätt läskigt. I synnerhet Miles/Davenports frippa.

Jag har ännu inte tvättat mössan eller gjort garnbollen som ska kröna verket. Det är därför det ser så knöggligt ut. Beskrivningarna till både strömpan och luen finns i ett Sandnes-häfte som jag tror heter nåt i stil med Från topp til tå.

På tal om frisyrer: Tidigare i veckan såg jag No Country For Old Men. Vilken bra film! Där gestaltade Javier Bardem en av filmhistorens superläskigaste mördare. Dessutom med en riktigt fasaväckande 80-talsmopp på skallen. Coenbrorsorna vet verkligen hur man skräms!

På väg hem från stickcaféet

  Matchande mini-halsdukar på den söta skulpturen Vänner i Roslags Näsby, Täby.

F

  På F säger jag Fry!

Renässansmannen Stephen Fry som enligt Wikipedia är en "English comedian, writer, actor, humourist, novelist columnist, filmmaker, television personality and technophile".

Numera också med blog och podcast.

Garn och pärlor

I flygande fläng har jag åstadkommit ett par pärlmuddar. En tevelördag i soffan, en annan lördag å tåg och ett par var klart.

De skeppades raskt iväg till mottagaren. Så raskt att jag nästan missade den obligatoriska fotograferingen. Därav skakdarrig bild med mysko färger.

Här är garnet och pärlorna jag tänkte mig till Moroccan Days-sjalen; Merino Fine köpt hos Maria. Garnet är otroligt vackert, mjukt och tunt (1400 m/100 g), men... trots ihärdig provstickning i dagarna tre tycker jag inte att det blir bra till det här specifika mönstret. Trist, men så är det bara.

Nystanet får avvakta i garnskåpet tills det blir något annat istället.

E

E som i Eisbärbaby!

Först ut var Knut i Berlin, sen kom Flocke i Nürnberg och nu senast Wilbär i Stuttgart.

Sen kan man ju tycka vad man vill om att hålla isbjörnar i djurparker. Men snart är det väl bara där de överlever å andra sidan.