En till stickblogg

Flätad halsduk

Den är klar! Flätad och klar! Sista strånkmetern var jag dock övertygad om att jag skulle falla i koma. Det var enbart tanken på de ursnygga, färdiga, halsdukarna som den ena Avigmaskan efter den andra har gått och viftat med sista tiden som fick mig att fortsätta flänga på. En ren viljeakt. Hu! Det är mycket sällsynt att jag underkastar mig sådana principer när det gäller stickning.

Kolla albumet för uppgifter om garn, stickor och sånt.

Stort tack till Ann och Karin för allt jobb ni gjort med att ordna både garn och översättning till Avigmaskans parallellstickning!

Rätmaskans sjal

Vid höstens Syfestival åtog jag mig att designa en enkel sjal för Sticka! av tunt kamgarn från ViKanGarn. Garnet är lite melerat i färgningen och kommer verkligen till sin rätt med bara räta maskor. Jag har plussat på med lite Cotton Viscose och hålmönster för att höja stickmotivationen. Den virkade avmaskningen var också kul att göra. Min uppstickade sjal är ganska liten, men önskas en större version är det bara att sticka på.

Avigmaskans sjal

I maj började jag sticka på en Avigmaskans sjal i härligt ceriserosa Evilla som jag köpt på Syfestivalen. Tanken var att jag skulle göra en riktigt stor sjal - varför inte använda upp hela härvan om 2 hg? Kul och fest skulle det bli.

Men när jag målmedvetet stickat ett tag började dåliga saker hända i livet. Riktigt dåliga. Som grädde på moset tappade jag dessutom sjalbyltet en knasig lördag. Den här sjalstickningen blev nästan som en ond symbol.

Men nu är den klar! Och jag tar härmed ett symboltyngt farväl av detta jobbiga år.

 

Flätad halsduk

  Så här ser det ut under tiden jag försöker åstadkomma en Flätad Halsduk enligt Avigmaskans parallellstickning. Maskorna stickas 9 st åt gången (runt, runt, RUNT!) till det ofattbara måttet 2,28 meter. Det ska göras sex stycken sådana långa strånkar. Jag stånkar men stickar snällt på. Till sist ska då hela härligheten flätas ihop till en stilfull halsduk.

Sirap i Paris

Hösten har bara flugit sin kos. Och nu är året snart slut. Igen. Är det verkligen sant att tiden bara går fortare och fortare ju äldre man blir? Kanske passerar jag ljudvallen endera dagen.

   Trött och slut har jag iallafall blivit. Egenvårdande rehabilitering säger att bekymmersfri stickning är bästa medicinen. Perfekt att då veva på med estniskt flerfärgat garn och ett flätmönster som hjärnan hinner minnas utan knot. Vilsam och kravlös stickning. Det gör inget om halsduken skulle råka bli 16 meter.

Här är länken igen till den smarta och liksidiga halsduken Palindrome.