En till stickblogg

Roslin Fair Isle Hoodie

Fair Isle-bård och huva. Man blir så glad.

Dessutom helt gratis beskrivning.

Stick Opp-vantarna, första tvagningen

Det stickades vantar enligt eminent beskrivning på lokalföreningsträffen i Malmö härförleden. Riktigt pampiga exemplar som ska finna sin form genom filtning i tvättmaskin. Mina grundvantar blev obeslutsamt randiga.

Efter en första sextiograderstur ser Stick Opp-vantarna ut så här. Det artar sig! Men fortfarande är dom lite stora.

Jag har filtat så lite i mina dar och heller inte varit speciellt framgångsrik vid de lätt räknade tillfällena. Har därför inte ens minsta lilla hum om vad jag bör göra nu. Reprisera sextiograders rakt av eller växla ner till nåt åt förtiogradershållet?

Men vad heter den?

En friluftsbild på nya sjalen. Som jag inte riktigt kommit underfund med vad den ska heta. (Försökte få till något med "dagg" förut, men jag tycker att pärlorna mest påminner om såna där härligt sega och glasklara kluttar som bara kan proppa igen en flaska RX-lim. Inte lika poetiskt.) Tills jag kommer på ett lämpligt namn får jag väl fortsätta hojta från balkongen; "Mohairsjalen med pärlor och volang, kom in å ääät!"

  Här också en närstudie av resultatet att medelst tunn virknål lirka in pärlor i stickningen. Jag har tidigare snuddat vid tekniken, men aldrig praktiserat den fullt ut förrän i MS3. Som gammal pärlmuddstickare tyckte jag att det var lite befriande att slippa sticka med hundratals pärlor uppträdda på garnet. Här tar man tag i problemet när det s.a.s. dyker upp. Det finns flera bra webbsidor som visar och förklarar hur det går till. Här är endast en av dem.

Det blev både pärlor och rysch

Börja aldrig sticka en lång volang på en sjal om ni inte är beredda att ägna flera kvällar bara åt avmaskningen. Detta rapporterar en förstagångsvolangsstickerska som numera vet allt om nästan 1100 maskor på samma sticka.

Men så plötsligt en kväll är allt klart och man kan istället glädjas åt både pärlor och lite lagomt romantiskt rysch. Nu är jag ju varken lagom eller romantisk, men för någon annan passar det säkert. Garnet är tunn sydafrikansk mohair och modellen min egen.

När jag lyckats uttyda mina klottriga sticknoteringar och utifrån dessa formulerat en beskrivning meddelas detta omedelbart på denna blogg.

Övermått förtar njutningen

  Jag har antagligen tappat räkningen på alla mysteriestickningar som plötsligt börja härja runt på webben.

Började på den med tyskt ursprung, Secret of Chrysopolis, i helgen men känner plötsligt hur otroligt mätt jag är på det här. Proppmätt. Inte bara för att just denna sjal kräver så mycket uppmärksamhet vad gäller stirr å diagram.

När man själv inte orkar vara kreativ och fatta avgörande beslut i någon sorts skapande process är det både vilsamt och trivsamt att hålla händerna igång med fixa och färdiga instruktioner. Och visst, jag är till viss del road av hemlisfaktorn.

Men har det inte gått inflation i de här mysteriestickningarna nu?

Lokalföreningsträff, år 2

Nu hade tiden kommit för att upprepa förra årets träff för lokalföreningarna inom Sticka! Därför styrdes kosan och glada hågen mot Malmö och den strålande tillställning som Stick Opp hade i beredskap för oss alla;

Stickande (och bloggande; Stickorren, Queen Mudd, Cina, Stickeri Stickera, Stickgalen bl.a.) föreningsmedlemmar. Franskt finsmakarfika. Gemensam vantstickning. God mat och gott prat. Påfyllning av inspiration. Snygga stickningar att glo på. En fullmatad helg!

Eva, Anna-Karin och Anette från Stick Opp!

Hurra!