En till stickblogg

Återstoden av helgen

  Idag: Bazaar på Skansen. Och Sticka! var där för att påkalla lite uppmärksamhet kring föreningens existens.

Fint väder. Mycket folk. Dock inte så många stickintresserade som vi hade hoppats på. De kanske sprang Tjejmilen eller var hemma för att kolla på friidrott? Men vi hade en fin dag på Bollnästorget ändå. Stickning utomhus i sensommarsol - inte fel.

Igår: Besökte Halla. Fick med mig en hel kasse full med härlig lopi hem. Såklart. Det är fullkomligt oemotståndligt när man ser hennes välfyllda och ulldoftande hyllor!

Just detta kap ska bli en tröja till min arbetskamrat Lars. Men jag har stashat upp lite för egen del också. Och har inte kunna avhålla mig från att börja fiffla med just den delen av inköpet. Hann knappt innanför dörren sent igår kväll innan jag var igång med mosstickning med den feta, goda ullen på stickor 6 - helt underbart! Fortskrider denna spontanstickning som jag tänker mig redovisas det givetvis här. Var annars?

All vår början...

Trots att jag är bördig från tvåändsstickningens absoluta centrum har jag alltid lyckats undvika att ta tag i tekniken. Kanske har det varit alldeles för uppenbart vad jag "borde" lära mig och bli bra på. Under årens lopp har jag dock till och från nosat, testat och iaf fått lite känsla för de basala handgreppen. Men gjort något? Nä, inte om man räknar ett helt gäng tillsnurrade och illa tilltygade startförsök. 

För några år sedan hade jag förmånen att gå en helgkurs för mästarinnan Carin Appelqvist. I hennes pedagogiska upplägg ingick att sticka en provkarta av flätor, krokvarv och krus på en mobilvante. Istället för att blocka om min Mysteriestola igår kväll fiskade jag (surt) upp denna solkiga halvmesyr från längst ner i min skämmigaste stickkorg för att sticka den klar. Och se:

Det är knöligt, det är ojämnt, det är taffligt på alla de sätt och vis. Man kan verkligen inte förstå alla timmar som faktiskt ligger bakom det här korviga alstret. MEN det tvåändsstickat och det är KLART! Ta-daa.

Givetvis har jag inte stickat alla mönster Carin hade radat upp i sin beskrivning. Men jag är stolt och glad ändå. Dessutom var det roligt. Faktiskt.

Så här fint kan tvåändsstickat se ut när någon som KAN (= Mamma!) lite lätt leker ihop ett par barnsockor med restgarner. Min ömma moder tvåändsstickar alltid sockor och vantar. Det finns liksom inget annat sätt. Så ni kan ju tänka er vad som hände när jag skickade henne ett Opalnystan. Hon meddelade förbryllat att hennes sockor faktiskt inte fick några fina ränder och förstod inte alls det fantastiska med detta garn.

Mysteriet tätnar

Bilder med lånad kamera. Men det kan på intet vis skyla över att det här är en misslyckad blockning av en design som (iaf i nuläget) känns synnerligen oanvändbar.

  Lata jag följde ju inte smarta Maria som stickade massor av extravarv på mönstrets trökavdelning. Som den stickguru hon är förstod hon att här skulle det krävas extraordinär uthållighet både med stickning och blockning för att få till det där riktigt anslående och pampiga att drapera sig i.

Hemma hos mig har endast något kort, tjockt och mysko dumpats på finaste ryamattan. Skyll mig själv. Eller så hinner jag till bolaget för att handla lämplig dryck till årets största omblockningsparty.

   Fast de isblå pärlorna är mycket fina till det svarta garnet. Synd bara att det inte syns på den taffliga bilden. Suck.

Blockningsdags

Kameran befinner sig på någon sorts fotvandring på västkusten. Jag kan därför inte föreviga att jag nyss maskat av min MS3. Den ser Verkligen Mystisk ut och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag ska få till något sjalskirt och vackert av detta osymmetriska knöggel.

Om jag skärper till mig något osannolikt kanske jag gör en attack med blockningen i helgen. Det känns redan nu som om det är en fördel att jag är ensam hemma med tanke på kommande härjande, svärjande och kravel å golv med nålar.

Men längre än till söndag morgon får jag inte hålla på - då är det istället Skansens Bazaar som gäller. Sticka! kommer att finnas på plats i logen vid Bollnästorget.

Stickstämma 2008

Nästa års stickstämma kommer att arrangeras av Sticka! Sveriges stickförening. Här är början till en informationssida om Stickstämma 2008.

Mer och mindre nöjd

   Åter i jobb innebär att åter tillbringa en del av dagarna på t-banan för att pendla sticka.

För att muntra upp sig så gott det nu går kan man då gå lös med sitt nya tyska sockgarn. Här är det Regia (fg 616) som så snällt låter sig stickas upp i Lydia-mönstret (Stickas medlemsblad). Och det blir så bra, så bra. Jag tror jag har hittat mitt absoluta sockfavvomönster!

Mer tveksam är jag då till vad mitt garnval gör (eller förstör?) med mönstret till mysteriestolan. Börjar bli mer övertygad om att jag får ångra att jag gick åt det tunna och fjösiga hållet.

Mina hopstickningar + omslag vid kanten "tvärsöver" såg faktiskt ut som ett svårt sargat fisknät. När jag tittar på hur övriga delar ser ut på den här stolan misstänker jag att det inte alls är meningen.

Har därför försökt att göra en egen kantvariant och därmed försöka rädda showen. Men jag tycker det ser rätt taffligt ut. Hur ska detta sluta?

Stickstämma 2007

Hemma igen efter den omtumlande Stickstämman 2007 på Leksands Folkhögskola. Karin och Sanna höll storstilat i hela arrangemanget som verkligen var genomtänkt och innehållsrikt. Bravo! Dessutom togs en halvförvirrad och tämligen nervös förstagångs-lärare (öh, jag) ömsint om hand :-) Tusen tack!

De två grupper jag hade hand om på kursen "Sticka med två färger och våga klippa" var fantastiska; duktiga, engagerade och mysiga att sticka tillsammans med. Jag hade jätteroligt båda dagarna! Alla hann med vad jag hade planerat och uppnådde fina resultat. Jag hoppas att alla nu känner att de vågar ta tag i en riktigt maffig mönsterstickning och sedan vässa saxarna.

Dessutom måste jag rikta ett stort och innerligt tack till Marika som så generöst skänkte mig många fina garner att jobba med under förberedelserna till min kurs. Och till de tålmodiga Avigmaskor som tjänstvilligt underkastade sig en förvirrad "testkurs" i juni. Tack alla - utan er hade detta inte ens gått hälften så bra!

Min kvällsstickning under stämmodagarna var ett påbörjat experiment i tunn mohair (från Britts Butik) påplussad med stora silverpläterade pärlor. Jag får se vart det bär av med funderingar och inspiration. Pärlorna syns inte så bra på den här bilden, men i verkligheten ser de ut som gnistrande daggdroppar. (Eller tårar, om man så vill, denna min känslofyllda sommar.)

Nästa års stämma kommer att hållas i Stockholmstrakten med Sticka! som arrangör. Håll utkik på hemsidan för mer information.