
Hade jag låtit den här
misslyckade ärmstickningen ligga ett tag till hade den fått fira ettårsdag. Men nu då så.
Tack vare vänliga stickkamrater som ställde upp på en kväll med traumastickning ("gör upp med det förflutna, du kan!, du vill!") har jag nu två prima nystan krulligt garn istället för tätt åtsittande ärmar på den tilltänkta Mitered Cardigan.
På denna stickakut kunde också teamet snabbt konstatera att jag stickat ärmarna med minst ett nummer tunnare stickor än fram- och bakstyckena. Det var helt uppenbart. Syntes lång väg.
När jag slutat känna mig dum SKA jag plocka upp maskor från koftan och sticka ärmarna nedåt.