Igår hälsade jag på hos 2stickare, dvs Madelaine och Lotta. Fick en förhandstitt på deras sprillans nya lokal vid Hornstull här i Stockholm. Så fint! Här kommer det att bli stickning, kurser och annat slöjdigt framöver. Något att se fram emot! Man kan kika in i lokalen på deras blogg och följa vad som händer via FB-gruppen Lyfta maskor.
| | |
|
Nu är det halvtid i Cookie A Sock Club 2013 i och med den tredje leveransen av garn, mönster och kakrecept. För den som känner oro och förundran redan efter denna inledande mening och misstänker att "sockklubb" övergår deras horisont - läs allt här på klubbens webbsida.
Denna gång innehöll paketet ett supermjukt garn i den vackraste orangeröda färg jag sett - givetvis inte riktigt rätt återgiven på den här torpiga bilden. Inte blir det sämre av att ett av mönstren också ser mycket lockande ut med vackra vridna maskor; Tiberius Socks
Helt klart något att längta till.
Min första semesterperiod närmar sig med stormsteg och jag stressar både dagar och kvällar med "allt som måste blir klart innan". Det är inte klokt så lite jag stickar just nu. Jag flänger mest runt med fullbokad kalender och ljudböcker i hörkorkarna för att försöka överrösta tinnitusen. Ska bli skönt att få byta miljö, samla kraft och sticka på tåg.
| | |
|
"Det bästa sättet att bevara traditioner är att fortsätta använda dem och därmed ge dem nytt liv". Så säger Hélène Magnusson i sin nya bok Icelandic Handknits: 25 Heirloom Techniques and Projects. Jag nickar så ivrigt att jag blir yr. Det är precis sånt här jag går igång på i mitt sticknördande. Gräv i arkiven och bli en lyckligare stickare!
Och här flödar verkligen stickinspirationen med avstamp i samlingarna på textilmuseet i Blönduós. Tröjor, mössor, sockor, sjalar, broderat, pärlor... Allt i prima isländska ullgarner såklart. Teknikavsnitten i slutet är exemplariska med många bilder som förtydligar de skrivna instruktionerna. Min inre stickfröken slår volter av glädje. Den här boken hamnar lätt på min Fem Bästa-lista!
Vilken vacker bok det är! Den fina layouten och alla fantastiska foton gör att jag vill sätta igång direkt. På Ravelry finns alla mönster från boken redan inlagda i databasen. Läs också mer på Hélène Magnussons hemsida.
| | |
|
Kom plötsligt ihåg att jag ju glömt bort min grönturkosa Semele. Påbörjad för nästan ett år sedan. Den blev ännu en perfekt tågstickning när jag behövde hålla tankarna i styr inför en stundande begravning. Det blir skirt och fint med det här tunna ullsilkegarnet och ganska tunn sticka. Värt varenda vända med det buckliga diagrampappret (suck, när ska jag få tid att lära mig KnitCompanion?).
| | |
|
Så blev Atalanta äntligen klar. Det har varit långdragen och slingrig stickning med flera stopp, upprepningar och omstarter. Men nu då så.
Sjalen heter Atalanta sideways och är designad av Åsa Tricosa. Alltid roligt att sticka efter hennes beskrivningar! Jag lär mig alltid nya, bra saker.
Garnet heter Dansk Pelsuld 8.2, ett garn jag besjungit i ett tidigare inlägg. Fantastiskt fint garn! Men jag har valt en mycket svårfotad färg, må jag säga. Helt omöjligt att med en kamera göra djupa och härliga färgen rättvisa.
| | |
|
Nu har jag varit hemma några dagar och hunnit smälta dagarna i Estland. Tror att det som gjort starkast intryck är utbildningen knuten till Tartu universitet. Att kunna ta en masterexamen i folklig stickning är väl rätt unikt. Härligt också att få se mer av landet. Tidigare hade jag bara rest längs med kusten. Jag kommer definitivt att återvända och då också styra kosan mot museet i Tartu. Än har jag inte tröttnat på all fantastisk stickning som kommer från Estland.
Håll till godo med dessa knorpiga bilder. Av någon helt oförklarlig anledning lämnade jag min riktiga kamera hemma. Stressad eller bara dum i huvudet på riktigt, eller?
| | |
|
Det här är en sprillans ny bok som kom direkt från tryckeriet till konferensens bokbord under fredagen. Den handlar om stickade tröjor i nationalmuseets samlingar. Inga mönster, men väl så intressant med beskrivningar av varje plagg och närbilder på detaljer.
Jag fyrade av några sneda och vinda bilder på tre uppslag ur boken bara för att ni ska få en liten uppfattning om varför jag är lite till mig:
En kalasbok för inte många pengar alls! Jag hittade den i museets webbshop också. Dessvärre verkar inte den engelskspråkiga shoppen öppnat ännu.
| | |
|
Lördag förmiddag avslutades konferensdagen med ett besök på museet Heimtali utanför Viljandi. Det var marknad med mycket stickat och hantverk.
I själva museibyggnaden fanns det mycket gamla textilier att titta på. Själv gillade jag de här nya stickade djuren bäst. De är huvudpersoner i boken Kiri Kari från 2010. Under tiden man stickar dem lär man sig liksom på köpet både traditionella mönster och tekniker. Och när man leker och gosar med dem lär man sig känna igen mönstren. Jag tyckte bestämt att någon sa att Kiri Kari ska ges ut på nytt, denna gång på engelska. Hoppas det stämmer.
Innan vi åkte mot Tallinn och vidare hemåt hann vi heja på deltagarna i tävlingen Käi ja Koo (Knit & Walk) som avgjordes för andra året i rad. Rafflande var bara förnamnet.
| | |
|
Så var det dags för själva konferensdagen med ett späckat program bestående av presentationer av talare från Estland, Finland, Norge, Lettland, Danmark, Shetland och Sverige. Föredragen hölls på estniska eller engelska och tolkades simultant.
Det var intressant att få ta del av hur man på olika sätt tar till vara på och fördjupar sig inom sin respektive sticktradition. Just det gav hur mycket som helst att smälta och fundera vidare på. Ja, och så en veritabel kavalkad av vackra tröjor och stickade detaljer såklart. Härligt, nördigt!
Konferensen hade lockat 170 deltagare från flera länder. Arrangörer var The Department of Estonian Native Crafts of Viljandi Culture Academy of Tartu University tillsammans med Estonian Folk Art and Craft Union och Nordic Folk Art and Craft Association.
| | |
|
Recent Comments