En till stickblogg

Stina och Maja, vän och vante

Skickat fr����n min iPhone

Stokastiska vantar

  Ett par vantar som mönstras med hjälp av slumpen. Är det galet, roligt eller bara dumt? Jag vet inte ännu.

Ligger efter ordentligt med att få ihop beskrivning och instruktioner till dem. Meningen är att de ska ingå i VantEvent som denna helg härjar på Stickas medlemssidor. Puh! Jag hoppas jag räcker till och kan hinna med!

Vad gäller stokastiska processer så verkar ju Uppsala universitet vara nåt på spåren; "Tillämpningar finns inom snart sagt alla områden av verkligheten." You bet!

VantEvent och mer därtill

Ja, här blir det inte så mycket stickat för tillfället. Men tillvaron, den där dyrbara after work-tiden, handlar desto mer intensivt om stickning. Fortfarande. Det är mycket att göra och nästan lite stressigt. Men vansinnigt roligt också. Än så länge hänger tant med.

I dag har jag varit på ett spännande möte angående Stickstämma 2010. Träffade bl.a. författarinnan till den fantastiska boken Fiskartröjor - Uuve Snidare! Mer om allt som planeras, bokas och ordnas kan ni följa på bloggen stickstamma2010.blogspot.com, där ALLT om programmet och arrangemanget i sinom tid kommer att presenteras.

  Mer nära i tiden ligger Stickas VantEvent som förhoppningsvis  ska mullra igång i slutet av nästa vecka. Jag jobbar på som en hel gnu, ska ni veta.

 Det blir en renodlad medlemsaktivitet på hemsidan och GOSH! så mycket vantar det kommer att bli!  Var det vantar ni ville ha? Ni kommer inte att bli besvikna!

 Den här snygga bannern har Ulf i styrelsen gjort. Flames är ju aldrig fel!

 Mellan webbvantevent har jag ägnat mycket tid åt kurser;  planering och förberedelser. Jag har fått den stora äran att vara stickfröken på Slöjdhuset i centrala Stockholm två tisdagkvällar i rad. Det är hemslöjdskonsulenterna som bjuder in till kurs i sockstickning. Jätteroligt!

På lördag ska jag ha en hel dag på temat näverstickning. Det är lokalföreningen Djärva Maskor i Kista som bjudit in mig som lärare. Spännande att se om jag lyckas förmedla den här tekniken på ett bra sätt. Den är mycket enkel på ett intuitivt sätt när man väl har stickningen i händerna, men nästan omöjlig att förklara på ett vettigt sätt i ord! Hm, antingen kommer detta att funka galant eller så ligger jag bra till för Nobelpris i stickbeskrivningar...

Mudd på skrådden

Så här blev mina nya muddar när jag sytt ihop dem. Det är superbegåvade Johanna Wallin som designat dem för Stickas mönsterhäfte Muddar. Lätta att sticka, men ser helt fantastiska ut. Stickning när den är som bäst, helt enkelt.

Lite(n) stickning

  Fortfarande finns bara lite tid för stickning i tillvaron. Det är tråkigt och jag mår inte så bra av det. Men det blir väl bättre om ett tag. Det är ju inte så att jag inte vet vad jag vill sticka - det är bara tiden och orken som inte räcker. Jag har flera spännande projekt som väntar. Längtar!

Det lilla jag dock har lyckats åstadkomma är dessa (omonterade) muddar som påbörjades på Syfestivalen häromsistens. Det är Mudd på skrådden av Johanna Wallin. Sticka! delade ut denna prima stickbeskrivning under Syfestivalen (med info om föreningen på baksidan) till intresserade besökare. Muddarna är både roliga och enkla att sticka. Ett nystan On-Line (?) från Lienes Design räckte till två styck. Perfekt!

Örebro

 

Förra helgen var jag i Örebro tillsammans med många andra från Sticka!. Det var nämligen dags för årets träff med representanter från lokalföreningarna i landet.

Värd för årets träff var föreningen Sticka-Té som verkligen tog väl hand om oss. Vi åkte bl al på utflykt till Ateljé Norrgården och fick smaka god ost och färga garn. (Det finns redan flera blogginlägg från denna mysiga utflykt från mer alerta bloggare än jag.)

Sticka-Té gav oss också en utmaning; att sticka vårt "bomärke". På söndag eftermiddag redovisades resultatet på denna stiliga tavla.

Förutom värdefulla gruppdiskussioner om föreningens verksamhet hade vi också gott om tid till att umgås och lära känna varandra. Mycket givande och trevligt!

Tusen tack, Örebro!

Sticka med två färger och våga klippa - igen!

Foto: Maria Gustafsson

Den 7 och 14 november har jag fått möjlighet att åter hålla kursen i att sticka med två färger och våga klippa, dvs sticka en Fair Isle-tröja till din nalle. Denna gång är det i Studieförbundet Vuxenskolans regi, på Hantverksgården Skogsbo i Bromma.

Kursen är uppdelad på två dagar under vilka du får prova på att sticka de klassiska mönstren från Shetland och samtidigt öva på ditt handlag för tvåfärgsstickning. För de som är intresserade visar jag hur man kan hålla en färg i var hand för att underlätta mönsterstickningen.

Under kursens avslutande del klipps rundstickningarna upp för ärmhål och öppning mitt fram. Det brukar alltid vara lika spännande när man ska göra det första gången!

Genom att sticka denna lilla kofta lär du dig samtidigt alla moment som ingår i en traditionell shetländsk tröja eller kofta i din egen storlek. Här finns lite tröjbilder från kursen jag hade i Karlstad tidigare i oktober.

Störst utbyte av kursen får du om du redan behärskar räta och aviga maskor samt att hantera rund- och strumpstickor.

Anmälan och frågor mailas till erika.aberg@sv.se eller ring 08-25501. Välkommen med din anmälan!

Maja

  Mina nya halvvantar är klara - jag kallar dem för Maja.

Efter mycket velande fram och tillbaka vad gäller övre halvan av på vantarna har jag slutligen bestämt mig. Det blev ingen kortare version av den inledande resårkanten - bara likadana färgränder.

De ser väldigt fyrkantiga och knasiga ut, men väl på ett par händer blir de riktigt snygga!

Mönstret på handryggen är ett estniskt inplocksmönster, roositud, som är mycket roligt att göra.

Inom en snar framtid hoppas jag kunna bjuda på beskrivning och instruktioner till halvvantarna via stickföreningen.

PS. Min mormor kallades för Maja - hon kom från Derham, ett fiskeläger utanför Haapsalu i Estland, men levde större delen av sitt liv i Mora, Dalarna. Det här är en hälsning till henne.

Present

Jag har köpt en fin present till mig själv: ett kit från Yarnissima i Holland. Mönstret heter Kiila.

Garnet är verkligen mjukt och fint, härlig färg dessutom. Den lilla presenten med markörer och choklad var heller inte fel.

När jag var i Karlstad härförleden fick jag träffa fler förtjusande sockkit från Yarnissima som numera flyttat in hos Marianne. Det ena härligare än det andra. Ja, helt oemotståndliga!

Som sagt.

Sticktid, hello

Mitt engagemang i Stickas medverkan i Syfestivalen är slut för denna gång. Ding dång. Det var roligt när det började men också lite roligt när det slutade efter tre fullmatade och intensiva dagar.Också tredje helgen i rad som jag inte satt hemma i soffan och stickade och glodde på tv. Detta faktum är nu rätt påtagligt inte minst i den skröpliga kroppen som värker på ställen jag inte ens visste att jag hade. Men detta gny väger tämligen lätt när jag tänker på alla glada och trevliga människor jag träffat på Syfestivalsdagarna. Både kända och tidigare okända. Både medlemmar i stickföreningen och andra bra människor ändå.Det är bara att niga så djupt jag kan med värkande muskler och tusen tacka alla fantastiska personer som hörsammade uppropet från föreningen och så generöst bidrog med både tid, kunskaper och entusiasm inför uppdraget "workshoppa och synas på syfestival". Ni är guld värda! TACK!

Nu ska jag återuppta stickandet igen. Det rogivande och meditativa. Flow med ull och klickande stickor. Hej jag är här igen.

Ulf, Åsa och Erika vid Stickas bord i mässhallen.